Sjuttonåriga Mika är med om en svår olycka och förlorar synen. Hennes liv förändras drastiskt och hon måste förlita sig på ljud runt omkring sig och använda så kallade "blindkäppar". Det är som att födas i en helt ny värld och kompisarna verkar inte fatta ett jävla skit. Mitt i allt kaos kommer hon i kontakt med skolans badboy Wincent, genom en incident då hon råkar hälla latte över honom... *** Det verkar inte som att Stella satte något lock på latten, för jag hör ljudet av splashande vätska som, jag är rätt så säker på, nu befinner sig på personen framför mig. Jag hinner inte be om ursäkt förrän personen ger ifrån sig ett smärtsamt vrål. Jupp, totally latteduschad. "Förlåt", mumlar jag. Jag kan inte se ifall någon tittar åt vårt håll, men jag är ganska säker på att de flestas blickar i korridoren nu vilar på oss. Killens vrål var inte speciellt lågt. Till min fasa verkar han inte så förstående heller. "Vafan äru blind eller?" Faktiskt, ja. *** [Varning: Självskador. Självmord. Sex. Aningen grovt språk och våld.] Wattys Awards 2016: Samlarutgåvan. Copyright: @smultronjordgubbe 2015-2016 ( Flera år sen jag skrev denna nu så ta den med en nypa salt... jag var ung okay xD )

(Berättelsen är under redigering ) Finns det ont och gott? Finns det olika sidor? Finns det verkligen magi eller är det bara sagor? Athena är 15 år och har en jobbig storebror som hennes bästa kompis Amber är kär i, hon har en mamma och en pappa och sen även två gerbiler. Men när Amber plötsligt försvinner vänds allt uppochner för Athena. Hon upptäcker nya saker om både sig själv och hennes familj. Men vill hon verkligen veta allt hon får reda på? Är allting som den mystiska mannen säger sant? Vad menar han med att hon ska fullfölja sitt öde egentligen? och hur ska hon någonsin kunna vara med den hon älskar? En historia om Athena som upptäcker mer om sig själv och hemligheter som alla trodde var glömda. Men den viktigaste frågan... Vad är hennes öde som varit bestämt så länge?

Uppföljare till 'Den sista formbytaren' Mare Salvator en av döttrarna till Mikael och Lucy Salvator, deras barn alltid haft tyngden av allas uppmärksamhet på sig. Det förväntas stordåd från dem, barnen till Lucy som kom på ett sätt att stänga in djävulen och demonerna i helvetet. Men Mare har aldrig varit en av de coola barnen, hon sitter hellre och läser eller tränar. Hon är en av de duktigaste i flocken på att slåss, men vad gör det för nytta när man inte kan ändra form eller har några krafter när man är 17 år. Alla andra ungdomar ändrar form första gången när dem är 16 men inte Mare. Och ända sedan dess har hon varit utanför. Alla hennes syskon har antingen fått krafter eller ändrat form till något djur. Mare som den enda av Lucys barn som inte har fått sina kraften. Men sen händer något som kommer förändra allas framtid...

Bok 2 av den här boken är publicerad. Läs den för färskare humor men kika in de odödliga skämten här :) --- Det här är en bok med en massa skämt och skoj som garanterat får dig att skratta. Kanske inte allt eftersom humor är så olika hos alla. Utmärkt om tristessen nästan tar kol på en. Varning för skrattkramp! Eller bara lite ryck i mungiporna, läs och se! PS. Den här boken är inte menad att vara kränkande på något vis! Skämt spelar på fördomar ibland. DS. Högsta rankning #1 i slumpmässigt. Obs! Det är inte okej att 'låna' skämten ur den här boken till sin egen bok! Om du vill ha ett skämt (oavsett om det är mitt från början eller inte för jag har oftast redigerat dem) så får du fråga snällt i ett pm först. Detta eftersom jag inte kan ta patent på ett skämt som inte är mitt men jag vill inte att 'mina' skämt ska finnas överallt på hela Wattpadd. Tack för förståelsen. OMG! Över 100k!!!! :D Det här är FANTASTISKT! Tack tack tack TACK alla som läser! :D Ni gör mina dagar, ni har min djupaste tacksamhet!

He never knew life could be this way, but truly if he did, he wouldn't have cared. He cared about nothing, not even himself until her. Before her, he was empty/ Before her he knew nothing of joy or completion, and this is his journey to his life After her.

Detta är en längre version av en novell. en kortare berättelse. Så, om jag skulle berätta mer om den avslöjar jag allt. Det är bara att börja läsa...

Bianca är fjorton år och trehundrasextioen dagar första gången som hon träffar Kim. I Kims sällskap känner sig Bianca både trygg och alldeles geléaktig på samma gång. Kim är så häftig och snygg, och ställer inga onödiga frågor om döda mammor, ångest eller hjärtesorg. ~~~ Fristående uppföljare till "Sjutton år, trettiotvå dagar och blind". [TW: Självmord. Ätstörningar. Sex.] INGEN FANFIC! (Bianca är bara directioner ok)