"Emilia, jag önskar dig all lycka däruppe. Jag vet att du kommer vaka över mig och vår dotter. Jag vet att du kommer se till att vi får det bra, att vi klarar oss. Och jag kommer se till att vår dotter får det bra. Jag kommer göra allt i min makt för att göra henne lycklig. Jag kommer älska henne med hela mitt hjärta och jag kommer få henne att förstå att du älskar henne med hela ditt hjärta. Jag kommer uppfostra henne exakt så som vi har pratat om. Jag kommer ta med henne till hockeyhallen och lära henne allt jag kan. Jag kommer ge henne den relation med sin mormor och morfar som hon har rätt till att ha. Jag kommer alltid sätta henne först. Jag kommer skydda henne med allt jag har. Jag kommer ge henne världen." *Bok 1 ur Världen-serien

Förbjuden kärlek, krossade hjärtan och hårda ord. Hur kunde det bli positivt? Milly ställde sig frågan gång på gång. Allt var Ryans fel, brukade hon tänka, det var enklare att tänka så. Det var Ryans fel att hon blev utslängd från sina föräldrars hus. Det var Ryans fel att hon blev utfryst av hela skolan. Eller var det Ryans fel? Kanske snarare Ryans förtjänst. De tyckte att de hade gjort ett misstag, men när de verkligen insåg vad de hade gjort så kanske de ändrade sig. Kanske tyckte de att de hade gjort ett mirakel istället. Så frågan som ställs är, gjorde de ett misstag eller ett mirakel den där regniga kvällen i oktober?

Bianca är fjorton år och trehundrasextioen dagar första gången som hon träffar Kim. I Kims sällskap känner sig Bianca både trygg och alldeles geléaktig på samma gång. Kim är så häftig och snygg, och ställer inga onödiga frågor om döda mammor, ångest eller hjärtesorg. ~~~ Fristående uppföljare till "Sjutton år, trettiotvå dagar och blind". [TW: Självmord. Ätstörningar. Sex.] INGEN FANFIC! (Bianca är bara directioner ok)

Två bästa tjejkompisar. En kille. Ja, ni kan ju bara tänka er detta triangeldrama. Hur ska detta sluta?

Om du är sjutton och du bara har en alkoholist till pappa och en mamma som lämnade dig vid fyra års ålder, och är arg på världen för den har gjort dig besviken. Kan då en kille som dunsar in i ditt liv förändra allt från hat till kärlek? Det frågar sig Amy när hon träffar djupa Mikael, som skriver poesi och dikter på nätterna och tar hand om sina 3 systrar på dagarna. Snart lär dom känna varandra och de dras in i en stark passionerad kärlek som bara kan sluta på två olika sätt. Antingen låter Amy murarna rasa och ger villkorslös kärlek till Mikael, eller så flyr hon och försöker glömma honom för evigt...

Sjuttonåriga Mika är med om en svår olycka och förlorar synen. Hennes liv förändras drastiskt och hon måste förlita sig på ljud runt omkring sig och använda så kallade "blindkäppar". Det är som att födas i en helt ny värld och kompisarna verkar inte fatta ett jävla skit. Mitt i allt kaos kommer hon i kontakt med skolans badboy Wincent, genom en incident då hon råkar hälla latte över honom... *** Det verkar inte som att Stella satte något lock på latten, för jag hör ljudet av splashande vätska som, jag är rätt så säker på, nu befinner sig på personen framför mig. Jag hinner inte be om ursäkt förrän personen ger ifrån sig ett smärtsamt vrål. Jupp, totally latteduschad. "Förlåt", mumlar jag. Jag kan inte se ifall någon tittar åt vårt håll, men jag är ganska säker på att de flestas blickar i korridoren nu vilar på oss. Killens vrål var inte speciellt lågt. Till min fasa verkar han inte så förstående heller. "Vafan äru blind eller?" Faktiskt, ja. *** [Varning: Självskador. Självmord. Sex. Aningen grovt språk och våld.] Wattys Awards 2016: Samlarutgåvan. Copyright: @smultronjordgubbe 2015-2016 ( Flera år sen jag skrev denna nu så ta den med en nypa salt... jag var ung okay xD )