"Do you trust me?" Uppföljare av Touch. -Rekommenderar att lästa den först, boken finns i min profil!

"This is a modern fairytale. No happy endings"

"I never meant to fall in love" -Uppföljare av Fairytale, rekommenderar att läsa den först.

ALLT kan försvinna på ett ögonblick. Din glädje, dina vänner, hela ditt liv. Det kan försvinna på en dag. En timme. En minut. En sekund. Ett ord. Ett val. Ett steg. Samantha tog ett steg. En sekund. Det var hennes misstag. Hennes livs misstag. Ett skrik smiter undan från hennes läppar. Ett hemskt och skärande skrik som får hela mitt blodomlopp bli till is. Sånt skrik som gör att håret på din kropp ställer sig rakt upp. Som får hela din kropp att knottra till sig ordentligt. ~~ Samantha är 16 år, bor med sin pappa i L.A och är bortskämd. En dag får hon reda på att hon måste flytta till sin mamma som bor i Göteborg för att hennes pappa har inte tillräckligt mycket tid med henne. När hon flyttar dit, träffar hon en kille som visar sig att vara den coola killen på hennes nya skola. Hela hennes liv förändras och allt det oväntade händer.

Oscar mår inte bra, han mår verkligen inte bra. Han är ful, han är äcklig, han är tjock, enligt sig själv. Hans liv är upp och ner. Fel telefonnummer leder till att han får kontakt med Cindy. Vad händer när hon kommer in i bilden och försöker vända allt rätt igen?

Nja, djävul kanske var lite grovt att kalla honom. Han var ju trots allt min plastbror, det var meningen att jag skulle vara vän med honom och han med mig. Dock fanns det ett problem, hans attityd och hans beteende var något som inte gick att ducka för. Vad jag än gjorde så var han där och klankade ner på mig. Vem jag än var vän med så var han där och skrämde iväg personen. Jag hade alltid undrat varför han betedde sig som han gjorde, men grunden till det hela kunde jag aldrig ha anat. "Vad är det med dig? Varför ska du alltid få mig att må dåligt?" viskade jag fram med sprucken röst. Mina tårar rann ner för mina kalla kinder. "Jag har min anledning, men ingen kan få veta. Inte ens du" viskade han som svar. Hans röst var mörk och hans iskalla, blåa ögon var fyllda av tårar.

"Du påminner om en vän jag hade." "Vad hette den här vännen då?" "Cameron Reed." Mitt hjärta började pumpa hårt, nästan så att de gjorde ont i bröstet. Jag svalde hårt och reste mig upp. "J-jag måste gå." Mumlade jag och lämnade klassrummet. Kan det verkligen vara hon?

Uppföljare till Jävla Eniro!

Okänt nummer: HELLO IT'S ME Ida: Hej? Okänt nummer: I WAS WONDERING IF YOU WOULD LIKE TO BE FRIENDS? Ida: ha ha jätte kul. --------------- Shawn vill inte att Ida ska veta att det är han så han säger istället att han är Shawn Dawson.

Beatrice och Oscar är barndomsvänner. Tiden gick, dom blev äldre. Med åren tappade de kontakten helt. Dom trodde att dom var bortglömd av den andre. Men kan man verkligen glömma sin barndomsvän?