"Jag heter Martinus", säger han. "Jag brukar säga att jag är hälften av en stridare. Tolka det hur du vill. Välkommen, Minerva. Du är vacker." "Vår alldeles egna Martinus", utropar Marcel samtidigt som ett rökmoln lämnar hans torra läppar. "Han charmar oss alla, inte sant, Juliett?" "Minerva, heter jag", påminner jag honom. "Det var en metafor min sköna, en metafor."

Bianca är fjorton år och trehundrasextioen dagar första gången som hon träffar Kim. I Kims sällskap känner sig Bianca både trygg och alldeles geléaktig på samma gång. Kim är så häftig och snygg, och ställer inga onödiga frågor om döda mammor, ångest eller hjärtesorg. ~~~ Fristående uppföljare till "Sjutton år, trettiotvå dagar och blind". [TW: Självmord. Ätstörningar. Sex.] INGEN FANFIC! (Bianca är bara directioner ok)

Det var en liten sak. Bara en helt vanlig papperslapp. Men det pappret skulle visa sig förändra allt. --- Bästa placering: 1# i Noveller Speciella tack till ellanordstrand som gjorde omslaget! Startad - 17 December 2016 Slut - 25 Februari 2017