Bianca är fjorton år och trehundrasextioen dagar första gången som hon träffar Kim. I Kims sällskap känner sig Bianca både trygg och alldeles geléaktig på samma gång. Kim är så häftig och snygg, och ställer inga onödiga frågor om döda mammor, ångest eller hjärtesorg. ~~~ Fristående uppföljare till "Sjutton år, trettiotvå dagar och blind". [TW: Självmord. Ätstörningar. Sex.] INGEN FANFIC! (Bianca är bara directioner ok)

Året är 2120, världen är moderniserad och brutal. Allting som spelar roll är pengar, och har du inte det är du så gott som körd. När Anastasia föds går något fel. Hon är annorlunda och det är något konstigt med henne. Hennes mamma dör vid födslen och hennes pappa bestämmer sig för att sälja Anastasia till ett laboratorium. Hon växer upp runt elaka människor i vita rockar, sprutor och olika tester. För att hon är annorlunda. Trots att hon är infångad och fast drömmer hon om att ta sig därifrån. Och när hon träffar ett annat testobjekt precis som henne växer hoppet. Han vill också därifrån. "Är beroende av denna, så himla bra!!" "Läste den här i somras, sjukt bra! Fick tårar i ögonen när den slutade" "Kan inte fatta att den är slut!!! Den var så himla bra. Man blir så rörd att man nästan gråter. Tsck för denna underbara bok <3"

Sjuttonåriga Mika är med om en svår olycka och förlorar synen. Hennes liv förändras drastiskt och hon måste förlita sig på ljud runt omkring sig och använda så kallade "blindkäppar". Det är som att födas i en helt ny värld och kompisarna verkar inte fatta ett jävla skit. Mitt i allt kaos kommer hon i kontakt med skolans badboy Wincent, genom en incident då hon råkar hälla latte över honom... *** Det verkar inte som att Stella satte något lock på latten, för jag hör ljudet av splashande vätska som, jag är rätt så säker på, nu befinner sig på personen framför mig. Jag hinner inte be om ursäkt förrän personen ger ifrån sig ett smärtsamt vrål. Jupp, totally latteduschad. "Förlåt", mumlar jag. Jag kan inte se ifall någon tittar åt vårt håll, men jag är ganska säker på att de flestas blickar i korridoren nu vilar på oss. Killens vrål var inte speciellt lågt. Till min fasa verkar han inte så förstående heller. "Vafan äru blind eller?" Faktiskt, ja. *** [Varning: Självskador. Självmord. Sex. Aningen grovt språk och våld.] Wattys Awards 2016: Samlarutgåvan. Copyright: @smultronjordgubbe 2015-2016 ( Flera år sen jag skrev denna nu så ta den med en nypa salt... jag var ung okay xD )