17-åriga Kaylie Garcia och hennes mamma har i hela deras liv bott i Sverige. Kaylies pappa är med i militären och hon har inte träffat honom på över 3 år. Kaylies mamma bestämde sig för att dom skulle flytta till Florida då hon fått ett mycket bättre jobb där. Kaylie börjar på en ny skola och stöter på självupptagna, dryga och snygga badboyen Austin Smith.

"Detta är Alice Jevik, hon är nyinflyttad till Lupindala. Ta väl hand om henne." sa läraren. Jag kollade ut över klassen och mötte blandade känslor i mina nya klasskompisars blickar. Nyfikenhet, tristess, intresse. Men ett par blå, genomträngande ögon fångade in mig som i ett nät. Längst bak i vänstra hörnet av salen satt en kille med djupt blåa ögon som var så klara så att de såg ut som de lös. När jag satte mig på min plats kände jag fortfarande hans intensiva blick i nacken. Alice familj ska flytta hur mycket Alice än protesterar. Men även om hon inte vill lämna sina vänner och sitt gamla liv så vänjer hon sig vid tanken och när hon anländer till Lupindala så kan hon faktiskt känna att det kommer att bli bra. Familjens nya hus är fint, hennes föräldrar hittar snabbt nya vänner och detsamma gör hon. Men är hennes vänner verkligen normala? Är de vad hon tror de är? Och är hon själv verkligen det hon tror hon är? (Jag äger inte bilden som används på omslaget.)

Tess förväntar sig ännu ett tråkigt år när skolan början, hon har många vänner och har kommit över sitt ex Alec som var otrogen mot henne ett år tidigare. Dock allting förändras när just Alec flyttar in på andra sidan gatan och tar hela skolan med storm. ****** Han drar handed igen sitt ruffsiga, mjuka, bruna hår och lutar sig sedan mot räcket. ''Dregla inte på mattan, raring.'' Flinar han och blinkar åt mig, det är nog att väcka mig ur dvalan och bli medveten om situationen. Jag sätter fart längs hallen och tar dörren till höger som han sa, dock springer jag in i en stor gaderob. Jag hör honom skratta hånfullt i hallen, jag känner mig generad. Antingen kan jag inte höger-vänster eller så lurade han mig. ****** ''Alec, om du är nära nog för mig att slå dig är du för nära och om du är så nära så kommer jag att slå dig.'' ****** Bästa placering Tonårsböcker #2 Humor #1

#1 Werewolf ~Jag måste erkänna jag tyckte att han var snygg, riktigt snygg. Men jag var ändå rädd, vad gjorde han här? Det kanske var en inbrottstjuv som hade tryckt ner alla mina smycken och mammas silverbestick i ryggsäcken som han hade brevid sig. Jag vågade inte röra mig så jag stod bara kvar, fastfryst innanför dörren. Killen rafsade ihop en bunt kläder som låg på sängen och tryckte ner dem i ryggsäcken. Sen drog han upp dragkedjan, lyfte upp ryggsäcken och gick bort till min garderob där han ställde in den i ett hörn. Därefter vände han sig om så att han såg mig och frös på stället.~ Steffani lever ett liv som man knappt kan ändra till det bättre. Hon har två underbara vänner, en kärleksfull och stöttande familj och ett normalt tonårsliv. Men det normala tonårslivet rycks ur hennes händer den dagen då NO-läraren tröttnar på hennes klass och skickar hem dem tidigare. Där hemma upptäcker hon något hon endast trodde existerade i fantasin.

En bok där jag skriver till min mormor

Ollie är inte en normal 15 årig tjej, hon bor på ett mentalsjukhus. Ollie lider av dissociativ amnesia, man kan väll kortfattat beskriva henne som en mänsklig guldfisk och har varit sedan hennes familj dött i en bilolycka när hon var 13. Ollie lever om samma dag om och om igen, hon väntar ivrigt på att hennes föräldrar och bror ska komma hem. Allt förändras när en ny, mystisk kille med ett mörkt förflutna kommer till mentalsjuhuset, Ollie minns. Varje dag förlorar hon sitt minne men han lyckas på något sätt stanna kvar. Kan de på något sätt ta hjälp av varandra? Kommer detta vara vändningspunkten? *~*~*~*~*~*~*~*~*~* Jag skriker men ingen hjälper mig, de drar mig bara igenom korridoren till ett rum längst bort. I rummet finns en säng med en lila filt över och i ett annat hörn finns det en mörkgrön fåtölj med några böcker staplade bredvid den, rummet känns extra bekant. Den där filten fanns förr i vardagsrummet i vårat hus, varför är den här? Och fåtöljen tillhör mamma, det är hennes läsfåtölj. Det finns mycket som jag känner igen från hemma, hur fick de tag i allt? Bröt de in sig i mitt hus? "Ollie, vi släpper dig när du slutat streta emot, okej?" Jag slutar kämpa, jag känner mig mer harmonisk när jag är omringad av saker jag känner igen. Varje dag känner jag mig osäker på allt, vart jag är och vilka personerna omkring mig heter. Det är som om det ligger ett tätt moln över allt. "Jag är sjuk va? I huvudet." Jag knackar mig själv på huvudet. Jag är inte på något slags besök på ett dårhus, jag är en patient på ett dårhus. *~*~*~*~*~*~*~*~*~*

Every girl wants a bad boy who will be good just for her. Well, he's not that boy. ~*~ Skyes liv rubbas när skolans badboys plötsligt är intresserade av henne. Vad är det som Sandro döljer och varför försöker Asher hindra Skye från att träffa honom?

Kiara Klayed bor med sin mormor. Hon är en ensamvarg. Hon skriver i sin bok, läser och fikar med sig själv. En dag kommer en kille in på Waynes coffee och slår sig ner vid henne. Då förändras hennes liv. - Beskrivningen suger, så ge första kapitlet en chans, andra också för att komma in i berättelsen. Min första bok, alltså väldigt dåligt skriven, ej renskriven men det skiter jag i :) © 2014, oreokakor

En berättelse om inre demoner och glass

Sjuttonåriga Mika är med om en svår olycka och förlorar synen. Hennes liv förändras drastiskt och hon måste förlita sig på ljud runt omkring sig och använda så kallade "blindkäppar". Det är som att födas i en helt ny värld och kompisarna verkar inte fatta ett jävla skit. Mitt i allt kaos kommer hon i kontakt med skolans badboy Wincent, genom en incident då hon råkar hälla latte över honom... *** Det verkar inte som att Stella satte något lock på latten, för jag hör ljudet av splashande vätska som, jag är rätt så säker på, nu befinner sig på personen framför mig. Jag hinner inte be om ursäkt förrän personen ger ifrån sig ett smärtsamt vrål. Jupp, totally latteduschad. "Förlåt", mumlar jag. Jag kan inte se ifall någon tittar åt vårt håll, men jag är ganska säker på att de flestas blickar i korridoren nu vilar på oss. Killens vrål var inte speciellt lågt. Till min fasa verkar han inte så förstående heller. "Vafan äru blind eller?" Faktiskt, ja. *** [Varning: Självskador. Självmord. Sex. Aningen grovt språk och våld.] Wattys Awards 2016: Samlarutgåvan. Copyright: @smultronjordgubbe 2015-2016 ( Flera år sen jag skrev denna nu så ta den med en nypa salt... jag var ung okay xD )