Charlie Franzén har ett perfekt liv. Han bor med sina föräldrar i en stor lyxvilla. Han har en svart mops som heter Oz, går i en fin privatskola och spelar fiol i symfoniorkestern vid operan. Han har en underbar flickvän och är populär bland de andra eleverna. Hans föräldrar tjänar stora summor pengar och älskar att skämma bort sin son. De låter honom till och med ha fester i huset då de är bortresta! Listan kan göras lång... men det är på just en sådan föräldrarna-på-arbetsresa-hela-huset-ff-fest, som allt det där perfekta i Charlies liv plötsligt börjar att flagna. På festen dyker nämligen en ny tjej på skolan upp. Hon är högljudd och skum och kallar Charlie för Adrian. Hon är givetvis full, men måndagen efter i skolan så möts de igen, och hon står fast vid sitt ord: Han ÄR Adrian Rosenberg. Men det är han ju inte. Eller? _________________________ Omslag: Fantastiska @WorksByAmeliss tusen tack! 🖤

Bianca är fjorton år och trehundrasextioen dagar första gången som hon träffar Kim. I Kims sällskap känner sig Bianca både trygg och alldeles geléaktig på samma gång. Kim är så häftig och snygg, och ställer inga onödiga frågor om döda mammor, ångest eller hjärtesorg. ~~~ Fristående uppföljare till "Sjutton år, trettiotvå dagar och blind". [TW: Självmord. Ätstörningar. Sex.] INGEN FANFIC! (Bianca är bara directioner ok)

@justinbieber började följa dig - - - - - - - - - - rösta och kommentera så att jag håller koll på ifall ni diggar min berättelse eller ej.

Sjuttonåriga Mika är med om en svår olycka och förlorar synen. Hennes liv förändras drastiskt och hon måste förlita sig på ljud runt omkring sig och använda så kallade "blindkäppar". Det är som att födas i en helt ny värld och kompisarna verkar inte fatta ett jävla skit. Mitt i allt kaos kommer hon i kontakt med skolans badboy Wincent, genom en incident då hon råkar hälla latte över honom... *** Det verkar inte som att Stella satte något lock på latten, för jag hör ljudet av splashande vätska som, jag är rätt så säker på, nu befinner sig på personen framför mig. Jag hinner inte be om ursäkt förrän personen ger ifrån sig ett smärtsamt vrål. Jupp, totally latteduschad. "Förlåt", mumlar jag. Jag kan inte se ifall någon tittar åt vårt håll, men jag är ganska säker på att de flestas blickar i korridoren nu vilar på oss. Killens vrål var inte speciellt lågt. Till min fasa verkar han inte så förstående heller. "Vafan äru blind eller?" Faktiskt, ja. *** [Varning: Självskador. Självmord. Sex. Aningen grovt språk och våld.] Wattys Awards 2016: Samlarutgåvan. Copyright: @smultronjordgubbe 2015-2016 ( Flera år sen jag skrev denna nu så ta den med en nypa salt... jag var ung okay xD )

Jag visste att han var deprimerad, jag visste att han led av ångest och jag visste varifrån ärren på hans armar kom. Och nu är han borta. Borta för alltid.

Varje kapitel är olika historier/legender/myter som kommer från internet. Dom kan vara sanna, eller falska, vem vet...

VARNING! Detta är min första bok här, så att... haha ;-) När Alvas mamma och pappa skiljer sig måste Alva flytta med mamma ut till landet till ett gammalt barnhem... Men något är riktigt fel. Vem är det som lämnar de konstiga lapparna?, som lämnar de blodiga fotavtrycken? Och vem är flickan med de svarta ögonen? Är det barnhemsbarnen som bodde på barnhemmet förut som spökar? Eller är det bara inbildning? Om ni tyckte beskrivningen var dålig - läs första kapitlet :)