Två bästa tjejkompisar. En kille. Ja, ni kan ju bara tänka er detta triangeldrama. Hur ska detta sluta?

MARCUS GUNNARSEN ask, instagram, "vanliga kapitel" fanfiction #1 2017 <3 skriven och publicerad juli 2017 *BILDERNA TILLHÖR INTE MIG (om inget annat nämnts) OCH JAG MENAR INGET DÅLIG MED ATT ANVÄNDA DESSA. BILDERNA TAS BORT VID BEGÄRAN AV DERAS RIKTIGA ÄGARE* inte stolt över denna nu i efterhand :)

"If you are kidding with me right now I'm going to do a lot worse than just put flour in an exploding box" säger han tyst och andas in mina varma andetag som fläktar honom i ansiktet. Jag stryker bort en hårslinga får hans ansikte och lutar mig försiktigt in. "I know" viskar jag och han raderar avståndet mellan våra läppar. ~~~~ Av: linniegrundmark Copyright 2016

Ollie är inte en normal 15 årig tjej, hon bor på ett mentalsjukhus. Ollie lider av dissociativ amnesia, man kan väll kortfattat beskriva henne som en mänsklig guldfisk och har varit sedan hennes familj dött i en bilolycka när hon var 13. Ollie lever om samma dag om och om igen, hon väntar ivrigt på att hennes föräldrar och bror ska komma hem. Allt förändras när en ny, mystisk kille med ett mörkt förflutna kommer till mentalsjuhuset, Ollie minns. Varje dag förlorar hon sitt minne men han lyckas på något sätt stanna kvar. Kan de på något sätt ta hjälp av varandra? Kommer detta vara vändningspunkten? *~*~*~*~*~*~*~*~*~* Jag skriker men ingen hjälper mig, de drar mig bara igenom korridoren till ett rum längst bort. I rummet finns en säng med en lila filt över och i ett annat hörn finns det en mörkgrön fåtölj med några böcker staplade bredvid den, rummet känns extra bekant. Den där filten fanns förr i vardagsrummet i vårat hus, varför är den här? Och fåtöljen tillhör mamma, det är hennes läsfåtölj. Det finns mycket som jag känner igen från hemma, hur fick de tag i allt? Bröt de in sig i mitt hus? "Ollie, vi släpper dig när du slutat streta emot, okej?" Jag slutar kämpa, jag känner mig mer harmonisk när jag är omringad av saker jag känner igen. Varje dag känner jag mig osäker på allt, vart jag är och vilka personerna omkring mig heter. Det är som om det ligger ett tätt moln över allt. "Jag är sjuk va? I huvudet." Jag knackar mig själv på huvudet. Jag är inte på något slags besök på ett dårhus, jag är en patient på ett dårhus. *~*~*~*~*~*~*~*~*~*

Jag har aldrig varit rädd för döden. Inte heller har jag varit rädd för livet efter detta, eller de faror som lurar i skuggorna. Istället dras jag till det förbjudna. Till det som bottnar i mörkret. Jag kan inte vara utan det. Ibland drömmer jag mig bort från slottets murar och ut till havs, till okända öar. *** Att vara dotter till den mest älskade drottningen i alla fem kungadömen kan tänkas vara en dröm för de flesta. Men Caitlin, som lever den drömmen, vill inget hellre än att komma bort från de trista lektionerna om kungarikets språk och historia. Inte heller vill hon delta i lärandet om den kungliga familjens beteende. De sprakande balerna finner hon långtråkiga och att lära sig tala som en uppfostrad kvinna ser hon som ren tortyr. I hyllning till Caitlins mammas födelsedag hålls en kunglig bal för alla de fem rikena. Under festen möter Caitlin en maskerad man med en ros intatuerad på bröstet. De håller sällskap under nattens långa timmar, men i gryningen är han försvunnen. Dagen efter visar det sig att slottets viktigaste ägodel har bestulits från skattkammaren. Har händelsen något att göra med den maskerade mannen? Han som mystiskt befann sig på balen för att sedan gå upp i rök. Och vad är det för skepp som plötsligt dyker upp i dimman? Caitlin blir inkastad i ett äventyr. Vilket kan leda henne till sanningen. Men också till mannen som visar en ny sida av världen, men också av henne själv.

"Hur länge? Hur länge ska de där två bo med oss?" "I ungefär ett år.." Riley Moore, en ensam tjej som för det mesta lever i sin egen lilla värld. Alexander Parker, en trevlig kille som alltid sätter personer före sig själv. Ethan Parker, en sarkastisk kille som aldrig visar vad han känner. Vad händer egentligen när man mixar dem här tre olika personligheterna? Riley förlorade sin bästa vän i en bilolycka för ungefär ett år sedan, sin bror. De hade hållit ihop i vått och torrt och plötsligt drogs han ifrån henne. Detta ledde till att hon gled in i en djup depression. Fortfarande deprimerad och ensam blir hon tvungen att leva med två bröder som hon aldrig tidigare mött, Alexander och Ethan Parker som plötsligt ska flytta in i hennes broders gamla rum och hon är allt annat än exalterad. Högsta placeringen: #1 tonårsroman

Cassandra är en ganska annorlunda tjej, men hon själv tycker inte att hon är särkilt speciell. Hon är inte direkt en sån tjej som killarna lägger märke till. Hon är inte direkt blyg men hon håller sig helst för sig själv och sina böcker eller hänger med hennes bästa vän Edvin. När en ny kille dyker upp i skolan förändras allt. Han är den sortens kille som alla tjejer drömmer om, även Cassandra. Det är tydligt att hon får mer och mer känslor för honom, men hon är inte den enda. Cassandra försöker att skrämma bort honom och förneka hur hon känner men ju mer hon försöker desto mer intresserad verkar han bli. Snart kan hon inte längre förneka det uppenbara.

Toby White is sixteen, and he lives in Springfield Falls with his mum and sister, Lottie following his parents’ messy divorce. Confused, and frustrated, he turns to his English teacher, Sarah Locke for support, but when one kiss turns into many, can Toby put things right, or has he fallen too deep to rescue himself, or his relationship with his teacher? ©DaisyAnne2012

❝Jace... älskar du mig?❞ Frågar jag, osäkerheten hörs tydligt. Jag vågar inte röra mig, jag är rädd över vad han ska svara. ❝Lexi, du vet mycket väl om att jag är helt olik dig,❞ säger han. Nervositeten byggs sakta upp inom mig. Vad kommer han säga här näst? -- Ny skola, ny stad, nytt kapitel i livet, det är något som Lexi Clarke går igenom. Hennes pappa hittar ett nytt jobb i Los Angeles, och familjen tvingas flytta med. Vad händer när hon möter Jace, en bad boy? Kommer Lexi falla för Jace, eller tvärt om, eller finns det inga känslor alls?

hon tittade på honom, han tittade på henne, de tittade på varandra, som om inget annat existerade. - korta kapitel - [ alla texter ägs av mig och får inte kopieras eller användas utanför denna bok utan min tillåtelse. ] påbörjad: trettonde april, 2017. avslutad: trettionde april, 2017. högsta placering: #1 i Shortstory. #5 i Poesi. #8 i Tonårskärlek. #9 i Noveller.