Jacqueline Zebrablanket and her friend have come to Jorvik to train horses for a summer camp at Jorvik Stables. Jacqueline decides to train a nervous black horse who refuses to even be saddled. However her horse is soon revealed to not be what he seems and the pair soon discovers something shocking - the fate of the world is in their hands.

My name is Natalie Rosewood. I am seventeen years old, and I am a legendary soul rider. Now, I don't expect you to know what that means, so we'll get to that part eventually. It all began when my parents made a seemingly impulsive decision to send me to a riding camp all summer. I was a bit angry because, well, I had people to talk to and places to be. I had my own horse to take care of. I had many things to do that couldn't and wouldn't be done because of this. Little did I know that this decision made by my parents would effect not only me, but the fate of the entire world. Welcome to my daring, dangerous life. The life of a soul rider. { Based off of the game, Star Stable. Credit to the creators of SSO and SSL for the places, names of characters, and the main plot. Hope you enjoy! }

When Katelyn enrolls for a summer equestrian camp in Sweden, she takes a great fall over the cliff with her horse Emberdream and enters a world of magic, druids, horses, and adventure... Eventually discovering dark secrets.

Vid den tidiga morgonen öppnades en ytterdörr av gammalt trä långsamt upp för att inte låta den spela ett gnisslande ljud för att väcka upp resten av folket i huset. In genom dörren kom en skuggad och smal gestalt in med en brun cowboyhatt, klädd i svarta slitna skinnbyxor, blårutig skjorta, röd scarf och i bruna cowboy boots. Den besynnerliga gestalten smet in genom dörren och lät den långsamt glida igen med ett klick. huset var fortfarande tomt och ingen verkade vara vaken, vilket fick gestalten att pusta ut, men bara för en kort stund innan någon grabbade tag om axeln på den. Rösten tillhörde mig, Kathy Silverfield, dotter till en ensamstående bonde och det enda barnet. Min far slet av mig hatten och mitt röda hår föll ner över axlarna. Jag stirrade in i min fars bruna ögon, skärrad men lättade. "Kathy, när ska du sluta klä dig som en man och uppföra dig som en kvinna?" Muttrade min far och släppte taget om min axel, där jag i morgon garanterat, skulle ha ett blåmärke! Fortsättning följer...

"Jag önskade du dog istället!" Orden sved. Mitt hjärta brast i tusen bitar och det som en gång varit en pulserande fabrik som alltid slagit dubbla slag vid synen av dig, rasade samman och stoppade mig från att kunna andas. Jag tog handen om mitt hjärta när det sista jag såg av dig var din rygg och det korta svarta håret vänt mot mig. Ensam lämnade du mig med sårande ord jag aldrig trodde du skulle säga. Jag trodde aldrig vi skulle komma till den här dagen, någonsin. Varför blev allt plötsligt så fel?

Kedjorna som fjättrade mina ben i den gråa- och kalla stenväggen, var mitt straff. Ett straff jag kanske förtjänat? Om jag ändå kunde förstå varför det var fel att vara den jag var? Bojorna gjorde det omöjligt för mig att fly. Fly från dessa omslutande väggar som dolde allt ljus och ljud från utsidan. Väggarna som krympte för varje liten minut jag satt här inne. Rädslan för trånga utrymmen var min största skräck här i livet och nu satt jag här; Oförmögen att fly, oförmögen att känna doften av friheten, oduglig att vara mig själv, oduglig att älska, en usel dotter, ett minne blott av vad jag skulle kunna frambringa här i livet. En misslyckad ättling. Fortsättning följer..

Prolog Jag hade väl levt ett bra liv? Goda vänner, härliga ridturer från hästryggen och träffat någon som ligger mig varmt om hjärtat. Varför behövde det ta slut när det äntligen var bra? Från sticksåren efter kniven flödade blodet och rann ner över mina kläder, kläderna jag valt omsorgsfullt för Dylan skull, och ner på trägolvet under mig. Min kropp kändes tung mot tyngden som satt på mig. Skrattade ondskefullt, helt utan skam i kroppen och saknade en själ. Ögonen tittade på mig med mord i blicken, höjde kniven över min bröstkorg och siktade in sig på det enda som höll mig levande. En gnista tändes och kniven for rakt in i mig.