Draco. Harry. Två trollkarlar som går sitt femte år på Hogwarts. Draco börjar få upp ögonen för Harry, men känner Harry samma sak om honom?

Sjuttonåriga Mika är med om en svår olycka och förlorar synen. Hennes liv förändras drastiskt och hon måste förlita sig på ljud runt omkring sig och använda så kallade "blindkäppar". Det är som att födas i en helt ny värld och kompisarna verkar inte fatta ett jävla skit. Mitt i allt kaos kommer hon i kontakt med skolans badboy Wincent, genom en incident då hon råkar hälla latte över honom... *** Det verkar inte som att Stella satte något lock på latten, för jag hör ljudet av splashande vätska som, jag är rätt så säker på, nu befinner sig på personen framför mig. Jag hinner inte be om ursäkt förrän personen ger ifrån sig ett smärtsamt vrål. Jupp, totally latteduschad. "Förlåt", mumlar jag. Jag kan inte se ifall någon tittar åt vårt håll, men jag är ganska säker på att de flestas blickar i korridoren nu vilar på oss. Killens vrål var inte speciellt lågt. Till min fasa verkar han inte så förstående heller. "Vafan äru blind eller?" Faktiskt, ja. *** [Varning: Självskador. Självmord. Sex. Aningen grovt språk och våld.] Wattys Awards 2016: Samlarutgåvan. Copyright: @smultronjordgubbe 2015-2016 ( Flera år sen jag skrev denna nu så ta den med en nypa salt... jag var ung okay xD )

Bianca är fjorton år och trehundrasextioen dagar första gången som hon träffar Kim. I Kims sällskap känner sig Bianca både trygg och alldeles geléaktig på samma gång. Kim är så häftig och snygg, och ställer inga onödiga frågor om döda mammor, ångest eller hjärtesorg. ~~~ Fristående uppföljare till "Sjutton år, trettiotvå dagar och blind". [TW: Självmord. Ätstörningar. Sex.] INGEN FANFIC! (Bianca är bara directioner ok)

Året är 2120, världen är moderniserad och brutal. Allting som spelar roll är pengar, och har du inte det är du så gott som körd. När Anastasia föds går något fel. Hon är annorlunda och det är något konstigt med henne. Hennes mamma dör vid födslen och hennes pappa bestämmer sig för att sälja Anastasia till ett laboratorium. Hon växer upp runt elaka människor i vita rockar, sprutor och olika tester. För att hon är annorlunda. Trots att hon är infångad och fast drömmer hon om att ta sig därifrån. Och när hon träffar ett annat testobjekt precis som henne växer hoppet. Han vill också därifrån. "Är beroende av denna, så himla bra!!" "Läste den här i somras, sjukt bra! Fick tårar i ögonen när den slutade" "Kan inte fatta att den är slut!!! Den var så himla bra. Man blir så rörd att man nästan gråter. Tsck för denna underbara bok <3"

"En dag så hände det bara. Ingen var beredd på att det skulle hända. Det bara gjorde det." En dag, blev The Big R.I.P verklighet. Men det blev inte riktigt som forskarna hade räknat ut. Det blev en överlevare. Wattys Awards 2016: Bokslukaren

Vet inte när jag fortsätter skiva på den här, har förlorat intresset. Året är 3021, mänskligheten håller långsamt att förvandlas till monster som barn brukade tro gömde sig under sängen. Men nu, nu ser man dem monstrerna varje dag, på gatorna, i affärerna och på vägarna. Julie är ett av de så kallade monstrerna, men hon har egentligen inte gjort något fel. Det var olyckan som gjorde henne såhär. Julie är en cyborg, hon är mänsklig men endel av henne är maskin. Föräldrar gömmer sina barn från såna som henne och vem kan klandra dem? Hon är inte som dem. Såna som hon är hatade för något som är utom deras kontroll. Men när en rebellgrupp attackerar blir alla cyborger skickade till en anläggning där dem blir tränade som soldater i det kommande kriget. Men när dem kommer för att hämta Julie kämpar hon emot och men hinner inte fly. Hon blir förd till anläggningen där dem tränar dem hårt och när den nye kungen kommer för att hälsa på faller hans blick direkt på Julie. Kopiera inte... Tack!

AVSLUTAD, GÅR INTE ATT FRÅGA LÄNGRE Harry Potter One shot. Jag kommer skriva korta eller långa kapitel beroende på vilket humör/vilken shipp det är. Ni får bestämma vilka det ska handla om. Så KOMMENTERA!