Nja, djävul kanske var lite grovt att kalla honom. Han var ju trots allt min plastbror, det var meningen att jag skulle vara vän med honom och han med mig. Dock fanns det ett problem, hans attityd och hans beteende var något som inte gick att ducka för. Vad jag än gjorde så var han där och klankade ner på mig. Vem jag än var vän med så var han där och skrämde iväg personen. Jag hade alltid undrat varför han betedde sig som han gjorde, men grunden till det hela kunde jag aldrig ha anat. "Vad är det med dig? Varför ska du alltid få mig att må dåligt?" viskade jag fram med sprucken röst. Mina tårar rann ner för mina kalla kinder. "Jag har min anledning, men ingen kan få veta. Inte ens du" viskade han som svar. Hans röst var mörk och hans iskalla, blåa ögon var fyllda av tårar.

Chloe är en ganska normal sjuttonårig tjej som går första året på gymnasiet. Hennes betyg är på topp och hon har många vänner. Hennes föräldrar dog i en bilolycka för två år sedan så hennes artonåriga bror, Zack, fick ta vårdnaden om henne. Zack är överbeskyddande, antagligen eftersom deras föräldrar inte längre finns och han måste ta mer ansvar för saker och ting. Chloe försöker leva sitt liv genom att gå på fester med sina vänner men det hon inte är beredd på är att Aiden, även kallad "the badboy" kommer in i hennes liv. Aiden som även är Chloes brors bästa vän.

"Det är rätt fint ändå, att känna" "Ja det är det, få det att sluta"

Ollie är inte en normal 15 årig tjej, hon bor på ett mentalsjukhus. Ollie lider av dissociativ amnesia, man kan väll kortfattat beskriva henne som en mänsklig guldfisk och har varit sedan hennes familj dött i en bilolycka när hon var 13. Ollie lever om samma dag om och om igen, hon väntar ivrigt på att hennes föräldrar och bror ska komma hem. Allt förändras när en ny, mystisk kille med ett mörkt förflutna kommer till mentalsjuhuset, Ollie minns. Varje dag förlorar hon sitt minne men han lyckas på något sätt stanna kvar. Kan de på något sätt ta hjälp av varandra? Kommer detta vara vändningspunkten? *~*~*~*~*~*~*~*~*~* Jag skriker men ingen hjälper mig, de drar mig bara igenom korridoren till ett rum längst bort. I rummet finns en säng med en lila filt över och i ett annat hörn finns det en mörkgrön fåtölj med några böcker staplade bredvid den, rummet känns extra bekant. Den där filten fanns förr i vardagsrummet i vårat hus, varför är den här? Och fåtöljen tillhör mamma, det är hennes läsfåtölj. Det finns mycket som jag känner igen från hemma, hur fick de tag i allt? Bröt de in sig i mitt hus? "Ollie, vi släpper dig när du slutat streta emot, okej?" Jag slutar kämpa, jag känner mig mer harmonisk när jag är omringad av saker jag känner igen. Varje dag känner jag mig osäker på allt, vart jag är och vilka personerna omkring mig heter. Det är som om det ligger ett tätt moln över allt. "Jag är sjuk va? I huvudet." Jag knackar mig själv på huvudet. Jag är inte på något slags besök på ett dårhus, jag är en patient på ett dårhus. *~*~*~*~*~*~*~*~*~*

Även om vår historia tog slut mitt i en mening är det fortfarande min favoritdel av hela boken. Jag saknar dig Alec. ~~~~~~~ Tredje delen efter Additced och Protected. Rekommenderar er att läsa dem först! Av: linniegrundmark ©Copyright 2016 Wattys 2016 vinnare i kategorin bokslukaren. Tack alla som läser!

"Jag vill ha tillbaka allt. Jag vill ha varje kyss jag lämnade på dina läppar. Varje ord jag mumlade i ditt öra. All kärlek som rann ur mig, jag vill ha tillbaka varje droppe av det." Uppföljare till Addicted. Jag rekommenderar er att läsa den först. Av: linniegrundmark ©Copyright 2016 Bästa placering Tonårsromaner #1

Maybe it's not about the happy ending. Maybe it's about the story. Av: linniegrundmark ©Copyright 2016 Bästa placering Tonårsromaner #2

Vissa människor borde ruttna i små, små hål. Att jag skulle behöva ha missödet att vara släkt med en av dessa personer är slumpen. Att jag skulle behöva gå på samma skola som flera av dessa personer är ett hemskt sammanträffande. Men att jag skulle behöva bo granne med en av dessa personer, som också har en vrickad besatthet av att irritera mig. Det är högre makter som hatar mig. ••• Kayla Jackson är inte så värst bra på att skaffa vänner. Hon är dock mycket bra på att skratta åt andras olyckor. Hon är helt enkelt den perfekta prankstern. Men när det går för långt, behöver hon flytta till sin "åh så perfekta" kusin, för "växa upp". Det hon inte är beredd på är en sminktäckt liten häxa, en avundsjuk bästavän, små söta barn, konstiga nattutflykter, baler och en kille som helt enkelt inte kan sluta gå henne på nerverna. Men de personer som verkar mest lättsamma, kan också ha de svåraste bakgrunderna. ------------ Nu finns det en instagram för den här berättelsen. Följ DearMrAssholeWattpad för information om upptaderingar och annat

"Noel du är ju inte så värst romantisk som ger mig rosor gjorda i plast." Hur klyschig vår kärlekssaga än blev så visste jag ändå att den var fin på vårt egna lilla vis för han var allt för mig och jag var allt för honom. Det var han och jag. [social media & vanligt berättande]

➀ Madison är 17 år och har flyttat till en helt ny stad med ny skola, nya lärare och elever. Men när skolans dörrar öppnas och de fem killarna kommer in fastnar hennes blick på en speciell kille, en kille som kommer innebära trubbel. En kille hon inte får bli kär i för det är förbjudet, men det är svårt att älska när det för ont.