Leah har precis flyttat och ska börja på en ny skola. Hon gillar inte människor i allmänhet och speciellt inte människan som får henne att vilja emigrera till ett land på andra sidan jorden. Hon gillar honom helt enkelt inte. Eller ja, enkelt är det inte riktigt. Inte alls faktiskt. Speciellt inte när det finns två av dem. Eller ja, fler än två tyvärr. Ganska många fler... Gjordes: 6 februari 2017 (Svordomar, oacceptabla skämt och cringe förekommer)

För nästan 14 år sedan så föddes de två tvillingar. Enäggstvillingar, de såg precis likadana ut. De ända som skilde de åt var ögonfärgen. Den ena tvillingen fick deras pappas gräsgröna ögon och den andra fick mammans djupt havsblåa ögon. Men förutom det så var de rena kopior. Men problemet var att föräldrarna inte kom överens. Efter ett bråk så kunde de inte ens se på varandra. Så när barnen föddes bestämde de att de skulle uppfostra ett barn var. Barnen skulle hållas omedvetna om deras tvilling så att de inte skulle känna någon sorg eller anklaga föräldrarna för att ha gjort fel. De skulle vara helt omedvetna om det. Och än idag, nästan fjorton år senare så är de det. Tvillingarna är fortfarande lika, på utsidan, men eftersom att de har växt upp på olika sätt så har de olika personligheter. Olivia, eller Ollie som hon kallas har växt upp med sin pappa i en sunkig lägenhet och ofta med brist på pengar då han inte har någon fast anställning är en tuff tjej som alltid vågat säga vad hon tycker. Medan Melissa som växt upp med sin rika mamma och styvpappa bor i ett stort hus, bär märkeskläder och är ganska blyg. Trots deras olikheter finner de varandra när Ollie flyttar till staden och börjar i Melissas klass. De tycker inte alls om varandra först men tack vare ett grupparbete som de tvingas göra så blir de vänner. Men kanske är det inte bara vänskapen de finner, utan något mer.

Den här novellen skrev jag på svenskan i skolan, mest för att bara skriva av mig på nåt sätt! Den handlar om en tjej i 14-15 års åldern som lider av Anorexi/bulimi och depression, hennes mamma och pappa slår henne och kränker henne. Hoppas ni gillar den! (BTW fick A på den

Jag provar första dörren jag kommer till, men den är låst. Då läggs plötsligt en hand på min. "Du går ifrån det här rummet." säger en mörk, varnande röst. Sav är en tjej på nitton år. Att säga att hon är som alla andra hade varit en stor lögn. De senaste sex åren har hon bott i fosterhem. Ingen vet vem hennes pappa är, och hennes mamma sålde sin kropp för att köpa droger. En dag stöter hon på Andy. Han är sexig och gör henne nästan knäsvag. Men han döljer något, och detta något är större och farligare än vad Sav någonsin kunnat föreställa sig. Trots det ger hon inte upp, och snart finner hon sig indragen i en värld hon borde hållit sig långt borta ifrån. Avslutad: 2017-07-30 *Bästa placering: #3 i tonårsromaner*

Tänk dig om en dag när du vaknade, så hade allt förändrat? Tänk om en dag, när allt försvann så försvann också människorna du älskade? Detta är verklighet för Lis och alla andra överlevande. En dag kom ett virus, och det spred sig som ett gift igenom världen. Viruset förändrar dig på insidan. Det får dig att vilja döda människorna i din omgivning. Det får dig att bli en zombie. Men det finns även människor som kämpar varje dag för att överleva. En av dom människorna är Lis. Hon har svårt med att lita på folk. Men en dag hör Lis om ett botemedel i huvudstaden. Lis får många nya vänner genom resan till vad som kanske kan rädda jorden. Men vad händer om botemedlet bara är ett rykte? --- Start: Typ... 17:de maj, 2015 Slut: Pausad Bästa placering: #1 i Övernaturligt *Den här boken är pausad*

❝Hon är ett jävla psykfall, inte värd att träffa. Tro mig❞ [Rankad som mest: över #10 i fanfiction]

Jag var tom på känslor, skulle jag gråta, skratta? Jag sprang, sprang bort från han, han som inte existerar hos mig längre. Han är ett stort jävla svin. Ja det är vad han är... Där låg han i rummet med den person som jag hatar mest i hela jävla världen eller han kan faktist på dela plats med henne. För så jävla vidrig är han. Jag hatar honom! Jag orkade inte springa längre, ville bara lägga mig ner och försvinna, försvinna från allt... Snart så såg jag marken allt närmre mitt ansikte, det kändes som om huvudet skulle explodera och bara en sekund efter så vart allt svart. Där låg jag helt medvetslös mitt ute i skogen. Jag vaknade upp i ett vitt rum med starka lampor, slangar överallt och så stank det som om någon helt ut tio liter handsprit. Jag låg på sjukhus helt enkelt. Inte förrens nu så märkte jag att någon höll i min han. Jag tittade åt sidan och där satt Felix, den person som kommer göra mig hel, få mig att må bra igen jag bara vet det.