Charlie Franzén har ett perfekt liv. Han bor med sina föräldrar i en stor lyxvilla. Han har en svart mops som heter Oz, går i en fin privatskola och spelar fiol i symfoniorkestern vid operan. Han har en underbar flickvän och är populär bland de andra eleverna. Hans föräldrar tjänar stora summor pengar och älskar att skämma bort sin son. De låter honom till och med ha fester i huset då de är bortresta! Listan kan göras lång... men det är på just en sådan föräldrarna-på-arbetsresa-hela-huset-ff-fest, som allt det där perfekta i Charlies liv plötsligt börjar att flagna. På festen dyker nämligen en ny tjej på skolan upp. Hon är högljudd och skum och kallar Charlie för Adrian. Hon är givetvis full, men måndagen efter i skolan så möts de igen, och hon står fast vid sitt ord: Han ÄR Adrian Rosenberg. Men det är han ju inte. Eller? _________________________ Omslag: Fantastiska @WorksByAmeliss tusen tack! 🖤

Sjuttonåriga Mika är med om en svår olycka och förlorar synen. Hennes liv förändras drastiskt och hon måste förlita sig på ljud runt omkring sig och använda så kallade "blindkäppar". Det är som att födas i en helt ny värld och kompisarna verkar inte fatta ett jävla skit. Mitt i allt kaos kommer hon i kontakt med skolans badboy Wincent, genom en incident då hon råkar hälla latte över honom... *** Det verkar inte som att Stella satte något lock på latten, för jag hör ljudet av splashande vätska som, jag är rätt så säker på, nu befinner sig på personen framför mig. Jag hinner inte be om ursäkt förrän personen ger ifrån sig ett smärtsamt vrål. Jupp, totally latteduschad. "Förlåt", mumlar jag. Jag kan inte se ifall någon tittar åt vårt håll, men jag är ganska säker på att de flestas blickar i korridoren nu vilar på oss. Killens vrål var inte speciellt lågt. Till min fasa verkar han inte så förstående heller. "Vafan äru blind eller?" Faktiskt, ja. *** [Varning: Självskador. Självmord. Sex. Aningen grovt språk och våld.] Wattys Awards 2016: Samlarutgåvan. Copyright: @smultronjordgubbe 2015-2016 ( Flera år sen jag skrev denna nu så ta den med en nypa salt... jag var ung okay xD )

Ju äldre Jonathan blir, desto tydligare blir det att han inte är mänsklig. När svansen växer ut går det inte att längre att blunda för. Han bestämmer sig för att fly från allt som det innebär att låtsas vara någon man inte är, packar sin ryggsäck och klättrar ut genom sovrumsfönstret. Men när han går vilse i skogens dimma passerar han en gräns han inte visste fanns, och han slungas in i ett äventyr som förändrar allt. Han upptäcker en värld där Näcken lurar i bäcken, där älvor dansar på ängarna om natten och där trollen bryter guld i de djupaste gruvorna. Med en butter skogsväktare vid sin sida börjar han nysta i det trasselgarn som hans förflutna visar sig vara. Över Gränsen är en berättelse om familjerelationer, vänskap, och om att finna sin plats i världen. --- Färdigskriven. Ta låtarna i slutet på kapitlena på största allvar eller med en nypa salt, det är upp till er. Enjoy :)

Jonathan återvänder till Montempatrye med hopp om att i lugn och ro kunna få slå sig ned på basen, men någon har andra planer för honom. Det här är uppföljaren till min tidigare bok Över Gränsen. Uppdateringar sker varje onsdag och lördag :)

Hon är inte perfekt. Han är inte perfekt. Inget här i världen är i närheten av någon slags perfektion. Men i denna operfekta värld kanske de skulle vara perfekta tillsammans. Det vi säga om vi för en sekund glömmer hennes pojkvän, deras olikheter och hans badboy-attityd med en knytnäve som gärna svingas. Nog för att han lyckas charma varenda tjej där ute, är det mellan dem speciellt. Hoppas hon.. och han. Och ja, vi. När Celine tar beslutet att flytta till hennes pojkväns lägenhet - 7 timmar bort från sin egna, förväntade hon sig något bättre än livet hon flyr ifrån. Hennes både föräldrar är döda, lillebror är på sjukhus & familjens hund blev påkörd. Hennes liv faller i bitar & allt runt omkring henne dör eller skadas. Därför, flyttar nu 17 åriga Celine till hennes pojkväns stad som är känd som lugn, trygg, säker och helt dramafri. Well, Tills nu.

Bianca är fjorton år och trehundrasextioen dagar första gången som hon träffar Kim. I Kims sällskap känner sig Bianca både trygg och alldeles geléaktig på samma gång. Kim är så häftig och snygg, och ställer inga onödiga frågor om döda mammor, ångest eller hjärtesorg. ~~~ Fristående uppföljare till "Sjutton år, trettiotvå dagar och blind". [TW: Självmord. Ätstörningar. Sex.] INGEN FANFIC! (Bianca är bara directioner ok)