Fjortonåriga Nicole har ingen som helst anledning att vara olycklig. Men trots att hon har vänner och inte några till synes stora problem känns livet mer och mer hopplöst. Disa å andra sidan har aldrig haft det särskilt lätt. Hon kämpar för att ta hand om sin alkoholiserade mamma, få pengarna att räcka och vara glad över det lilla hon har. När Nicole skriver ett brev hon aldrig förväntar sig att någon ska läsa och Disa hittar ett igenlimmat kuvert i ett ihåligt träd blir det början på en ovanlig vänskap. Men medan Disa gör allt för att hjälpa och ta reda på vem som har skrivit brevet, sjunker Nicole allt längre ner i sitt eget mörker.

Sjuttonåriga Mika är med om en svår olycka och förlorar synen. Hennes liv förändras drastiskt och hon måste förlita sig på ljud runt omkring sig och använda så kallade "blindkäppar". Det är som att födas i en helt ny värld och kompisarna verkar inte fatta ett jävla skit. Mitt i allt kaos kommer hon i kontakt med skolans badboy Wincent, genom en incident då hon råkar hälla latte över honom... *** Det verkar inte som att Stella satte något lock på latten, för jag hör ljudet av splashande vätska som, jag är rätt så säker på, nu befinner sig på personen framför mig. Jag hinner inte be om ursäkt förrän personen ger ifrån sig ett smärtsamt vrål. Jupp, totally latteduschad. "Förlåt", mumlar jag. Jag kan inte se ifall någon tittar åt vårt håll, men jag är ganska säker på att de flestas blickar i korridoren nu vilar på oss. Killens vrål var inte speciellt lågt. Till min fasa verkar han inte så förstående heller. "Vafan äru blind eller?" Faktiskt, ja. *** [Varning: Självskador. Självmord. Sex. Aningen grovt språk och våld.] Wattys Awards 2016: Samlarutgåvan. Copyright: @smultronjordgubbe 2015-2016 ( Flera år sen jag skrev denna nu så ta den med en nypa salt... jag var ung okay xD )

Sjuttonåriga Theodora Andersson lever livet alla tjejer vill ha. Som drottning över gymnasiets bullriga korridorer och med rika advokatföräldrar i ett stort hus i lyxområdet i Stockholm borde hon ha allt hon kan önska sig. Men under den fläckfria fasaden med den perfekta pojkvännen och snyggaste klänningen till avslutningsbalen, gömmer sig oron för en cancersjuk lillasyster och vem hon egentligen är. Det är inte förrän Theodora träffar Elenor som allting börjar förändras. Frågan om vem man ska vara och vem man får vara med är plötsligt inte lika självklar. Och vad är egentligen rätt och fel i en värld där allt handlar om att hålla fasaden uppe. Omslag av: @_Ameliss_

Ompublicerad. Skriven januari-mars 2017. "Återigen plingade klockan och jag steg, med blicken fäst i marken, ut i det svaga solljuset. Där tog det dock stopp. Framför mig uppenbarades ett par svarta, rätt slita Martenskängor. Jag tittade förvånat upp och möttes av ett par klarblåa ögon. De såg intensivt på mig, uppenbart nyfiket. Flickan hade rakt blont hår som räckte henne till axlarna och en spikrak lugg. På huvudet hade hon en mörkgrå mössa, trots att det inte var särskilt kallt ute. De svarta jeansen var slitna med hål på knäna och aningen för korta. Man kunde skymta ett par randiga sockar som stack upp ovanför skoskaftet. Jackan, som såg ut som någonting hon kunnat ärvt från en mor- eller farförälder var öppen och under hade hon en enkel, svart polotröja. Hon log." Ingrid är van att slå upp och börja om. De senaste åren, sedan henens föräldrar skiljde sig och hon valde att följa med sin mamma, har hon bott i fler städer än vad hon tidigare besökt. För henne är det varken spännande eller nervöst att börja på en ny skola. Hon lägger ingen större vikt vid att passa in eller att hitta ett gäng. Hon vet att det kommer hända igen, flyttandet, att hon inte kommer bli långvarig. När hon börjar på Tunbackaskolan i det lilla samhället Mörbo utanför Halmstad har hon samma inställning som vanligt. Den nya klassen verkar om möjligt ännu torrare och tristare än de tidigare hon gått i och hon börjar omedvetet sakna den förra skolan i Örebro och Gustav, pojkvännen hon hade där. Så dyker Astrid upp. Tjejen i musikklassen. Hon med det ljusa håret och de slitna Martens-kängorna. Hon är allt vad Ingrid vill vara, allt vad hon saknar. Hon förändrar henne. För alltid. Copyright: Filosoferar 2017