"Vi måste bara, ni vet. Göra det tillsammans" "Jag vet inte om det är du som är helt jävla efterbliven eller inte. Men ingen här tycker om varandra. Vi har ingenting gemensamt, okej?" "Vi alla är bortglömda på något sätt, det har vi gemensamt" "Håll käften Ludwig" - TRIGGER WARNING; barn som råkar illa ut, DROGER, psykisk ohälsa, alkoholism

Sista gången jag träffade dig skrek vi på varandra. Jag vill huka mig under våra ilskna röster, jag vill plocka ner dem och byta ut dem mot kärleksfulla, ömma röster som säger hur mycket de älskar varandra. Sista gången jag såg dig var när eftermiddagssolen målade varma färger i ditt ansikte. Majluften var varm och blomblad yrde omkring, några fastnade i ditt hår och jag plockade försiktigt bort dem och du sa att du älskade mig men att det var för komplicerat, att jag förtjänade någon bättre. Jag bad dig sluta, sa att du inte skulle säga så, och då sa du att du förgiftar mig, "jag drar ner dig i mitt hål, Fred, fattar du inte det?" och jag ville täppa till din mun med en kyss för att tysta dig, men jag var så trött på att du ständigt tog upp samtalsämnet, som om du var värdelös, jag ville få dig att inse att du är den som har fått mig att le mer än någon annan i hela världen, att det där hålet inte existerade, att du visst förtjänar mig, att vi båda förtjänar varandra, att det inte finns någon bättre för mig. *** 18-åriga Fred spelar ständigt rollen av den plikttrogne sonen. Han går naturlinjen på Södra Latin, ett gymnasium på Södermalm i Stockholm, har höga betyg och ingen frånvaro. Men kraven han har på sig själv är för höga. Inte bara det faktum att han känner sig misslyckad om han får lägre än B på ett prov. Missnöjet med kroppen eskalerar i en ätstörning som han själv inte är medveten om. På samma gymnasium går 17-åriga Lukas humanistisk linje. Han är trött. Ångestfylld, deprimerad och trasig. Hemma blir han fysiskt och psykiskt misshandlad av sin far. När Freds och Lukas vägar korsas uppstår någonting. Början till en förälskelse, en passion utan dess like. Hand i hand tar de sig igenom årskurs tre, omedvetna om döden som kommer att skilja dem åt.

"Fyfan vad du är omogen." "Jag vet." Luleå är Sveriges 24e största stad enligt Wikipedia. Den har cirka 76000 invånare däribland Ester Malm. Sverige i helhet har cirka 10 000 000 invånare däribland en Ester Malm och en Noel Flike. Båda två vet inte vad som kommer hända på bara några månader. De vet inget om alla texter som ska skrivas och alla tårar som ska torkas. De vet inget om alla sår som kommer skapas. Vissa försvinner aldrig. Det enda de kan vara säkra på egentligen är att ödet är en konstig sak som inte alltid verkar planera folks öden på ett bra sätt. theamericanhorror®

Han luktar kyla och lite svett, men trots det så luktar han så otroligt gott. När han släpper mig så kysser han mig lätt på kinden. "Kom in till mig sen" viskar han när hans läppar släpper min hud och jag nickar. "Tony" Rickards röst väcker mig ur min dimma. "Vill du ha något att dricka?" "Ja tack, ett rött blir fint" Rickard ser på sin son men en halvsträng, ogillande blick. "Eller en cola" suckar Tony och sätter sig. Jag ser försiktigt på honom och min blick vandrar till hans handleder. Den vänstra är inlindad i ett bandage och den högra har ett kort, smalt skärsår. Han fångar min blick, ler smått och gömmer armen bakom ryggen. När Rickard räcker honom colan så tar han den med höger hand. Det tar en stund att lära sig gilla Tony, men när man väl börjat så vill man bara ha mer och mer. Fina underbara Tony, som har gått igenom mer smärta under ett år än han borde behövt under hela livet. Att han trots det har en så optimistisk syn på livet, och hans ovanliga lugn, är det som gör honom så fascinerande. Kärleken till Tony utvecklas till en besatthet , ett hungrigt monster som aldrig är nöjt, och att Tony verkar vara villig att vara med alla förutom mig gör bara allt så mycket värre.

Charlie Franzén har ett perfekt liv. Han bor med sina föräldrar i en stor lyxvilla. Han har en svart mops som heter Oz, går i en fin privatskola och spelar fiol i symfoniorkestern vid operan. Han har en underbar flickvän och är populär bland de andra eleverna. Hans föräldrar tjänar stora summor pengar och älskar att skämma bort sin son. De låter honom till och med ha fester i huset då de är bortresta! Listan kan göras lång... men det är på just en sådan föräldrarna-på-arbetsresa-hela-huset-ff-fest, som allt det där perfekta i Charlies liv plötsligt börjar att flagna. På festen dyker nämligen en ny tjej på skolan upp. Hon är högljudd och skum och kallar Charlie för Adrian. Hon är givetvis full, men måndagen efter i skolan så möts de igen, och hon står fast vid sitt ord: Han ÄR Adrian Rosenberg. Men det är han ju inte. Eller? _________________________ Omslag: Fantastiska @WorksByAmeliss tusen tack! 🖤

I en vecka tvingas Oscar och Felix att vara pojkvänner mot deras vilja. ---- FOSCAR FANFICTION AU