[ vi sitter på taket, och ser på när hösten kommer ] en kort novell i små kapitel. färdigskriven.

Sjuttonåriga Mika är med om en svår olycka och förlorar synen. Hennes liv förändras drastiskt och hon måste förlita sig på ljud runt omkring sig och använda så kallade "blindkäppar". Det är som att födas i en helt ny värld och kompisarna verkar inte fatta ett jävla skit. Mitt i allt kaos kommer hon i kontakt med skolans badboy Wincent, genom en incident då hon råkar hälla latte över honom... *** Det verkar inte som att Stella satte något lock på latten, för jag hör ljudet av splashande vätska som, jag är rätt så säker på, nu befinner sig på personen framför mig. Jag hinner inte be om ursäkt förrän personen ger ifrån sig ett smärtsamt vrål. Jupp, totally latteduschad. "Förlåt", mumlar jag. Jag kan inte se ifall någon tittar åt vårt håll, men jag är ganska säker på att de flestas blickar i korridoren nu vilar på oss. Killens vrål var inte speciellt lågt. Till min fasa verkar han inte så förstående heller. "Vafan äru blind eller?" Faktiskt, ja. *** [Varning: Självskador. Självmord. Sex. Aningen grovt språk och våld.] Wattys Awards 2016: Samlarutgåvan. Copyright: @smultronjordgubbe 2015-2016 ( Flera år sen jag skrev denna nu så ta den med en nypa salt... jag var ung okay xD )

Ju äldre Jonathan blir, desto tydligare blir det att han inte är mänsklig. När svansen växer ut går det inte att längre att blunda för. Han bestämmer sig för att fly från allt som det innebär att låtsas vara någon man inte är, packar sin ryggsäck och klättrar ut genom sovrumsfönstret. Men när han går vilse i skogens dimma passerar han en gräns han inte visste fanns, och han slungas in i ett äventyr som förändrar allt. Han upptäcker en värld där Näcken lurar i bäcken, där älvor dansar på ängarna om natten och där trollen bryter guld i de djupaste gruvorna. Med en butter skogsväktare vid sin sida börjar han nysta i det trasselgarn som hans förflutna visar sig vara. Över Gränsen är en berättelse om familjerelationer, vänskap, och om att finna sin plats i världen. --- Färdigskriven. Ta låtarna i slutet på kapitlena på största allvar eller med en nypa salt, det är upp till er. Enjoy :)

Ett dansläger. Två personer. Hon är sjutton. Han är arton. Båda älskar att dansa. Hon har en mamma, en pappa, en bror, en irriterande nakenkatt. Han har skilda föräldrar, pappan ensam och mamman ihop med en kvinna. En syster som han älskar mer än allt. Hon heter Evelyn och han Andreas, och detta är deras historia. Skriven av @jempaa & @julibarnet

Vinnare i Wattys 2016 ~ Bokslukaren! Bästa placering #1 ~ Fantasy Alla har vi något speciellt. Något litet som kanske inte alla ser, men som finns där under ytan och hoppas på att bli upptäckt. Allt som krävs är de rätta människorna att bringa fram det. 13 åriga Blair Hunter är en ganska osynlig tjej med få vänner, men när hon kommer till Familiaris Academy, skolan för magi och trolldom, blir hon allt annat än osynlig. När hon plötsligt väljs av inte bara en Familiaris, utan två, blir det ståhej. Särskilt när dessa två tillhör det mest sällsynta av de fem elementet, själ. Vad ska hon nu ta sig till när hon plötsligt blivit måltavla för krafter bortom alla gränser? Krafter som är helt okänt territorium och krafter som kan förstöra. Jo, att vara magiker är betydligt mer spännande än att vara en vanlig reguljär, men med magi kommer även stora faror. Ibland lite för stora. Blair finner snart sig själv i en virvlande strid av magi, vänner, ont och gott och vad som är rätt eller fel. På detta placeras den tunga manteln av att vara dottern till flickan som förlorade sin Familiaris som ung, systern till Safireleven som redan nu kan Sammanstråla med sin falk och faktumet att hon verkar vara den enda som kan bringa sina vänner samman. Så, vad är bättre? Att vara ensam och trygg eller ha många vänner, men riskera alla i sin närhet att skadas? Vill du veta vad Blair väljer så får du läsa! (Lite Harry Potter och Magisterium inspirerat.) ©Copyright 2016

Jag har aldrig varit rädd för döden. Inte heller har jag varit rädd för livet efter detta, eller de faror som lurar i skuggorna. Istället dras jag till det förbjudna. Till det som bottnar i mörkret. Jag kan inte vara utan det. Ibland drömmer jag mig bort från slottets murar och ut till havs, till okända öar. *** Att vara dotter till den mest älskade drottningen i alla fem kungadömen kan tänkas vara en dröm för de flesta. Men Caitlin, som lever den drömmen, vill inget hellre än att komma bort från de trista lektionerna om kungarikets språk och historia. Inte heller vill hon delta i lärandet om den kungliga familjens beteende. De sprakande balerna finner hon långtråkiga och att lära sig tala som en uppfostrad kvinna ser hon som ren tortyr. I hyllning till Caitlins mammas födelsedag hålls en kunglig bal för alla de fem rikena. Under festen möter Caitlin en maskerad man med en ros intatuerad på bröstet. De håller sällskap under nattens långa timmar, men i gryningen är han försvunnen. Dagen efter visar det sig att slottets viktigaste ägodel har bestulits från skattkammaren. Har händelsen något att göra med den maskerade mannen? Han som mystiskt befann sig på balen för att sedan gå upp i rök. Och vad är det för skepp som plötsligt dyker upp i dimman? Caitlin blir inkastad i ett äventyr. Vilket kan leda henne till sanningen. Men också till mannen som visar en ny sida av världen, men också av henne själv.

Bianca är fjorton år och trehundrasextioen dagar första gången som hon träffar Kim. I Kims sällskap känner sig Bianca både trygg och alldeles geléaktig på samma gång. Kim är så häftig och snygg, och ställer inga onödiga frågor om döda mammor, ångest eller hjärtesorg. ~~~ Fristående uppföljare till "Sjutton år, trettiotvå dagar och blind". [TW: Självmord. Ätstörningar. Sex.] INGEN FANFIC! (Bianca är bara directioner ok)