taehyung, the grief-stricken son of lucifer, arrives in a rainy, southern town to stop his half-brother's apocalypse, only to find himself bound to a girl with a forbidden power and a heart just as haunted as his own.

Rose kunde inte titta på henne. Bitterheten som hon kände var för stark. För ansiktet som skulle varit Roses var istället hennes. Tiden som Rose skulle fått var hennes och den briljanta pojken var hennes. Dagen var hennes, natten var hennes, livet var hennes. Flickan med de tusen färgerna mot flickan utan färg. • Dominque kunde hantera att vara isolerad, att träffa exakt samma lilla utbud av människor som byn hade att erbjuda och inte bli igenkänd, inte få någon uppmärksamhet. Att vara grå, en i mängden. Men det här var långt över alla gränser som placerats ut av den sociala nödvändigheten, det var bara för mycket. Isolerad, instängd med de mest oönskade personerna i världen. [Omslag av Nea aka hedaxarden]

Även om hon var det vackraste jag sett, var hon djävulen personifierad.

År 2143 bröt tredje världskriget ut och stora delar av världen blev sönderbombat. Teknik och saker som mobiler föll i glömska och de få länder som klarat sig ur kriget blev varandras rivaler. Världen är fattig och okunnig. Skolor och utbildning är bara för de rika och livslängden har förkortats drastiskt. Mer än hundra år efter att kriget bröt ut lever Hazel Crowell ett vanligt fiskarliv vid hamnen i landet Polind tillsammans med sin pappa när hon en dag blir bortförd av Tyrkiska skepp till landet Tyrkien. Hazel har vuxit upp vetandes att man aldrig kan vara säker utanför Polinds murar så hon inser att hon måste ta sig hem innan det är försent. Hazel förklär sig som en Tyrkisk pojke men lär sig att det inte är så lätt att ta sig hem som hon först trodde när hon av misstag hjälper en Tyrkisk tjuv att stjäla en av den Tyrkiske kungens mest värdefulla ägodelar. Som bäst #7 i Science Fiction *Oredigerad*

Jag minns nästan inget, av henne. Allt jag har är bilderna. Jag skrämmer mig själv, varje morgon vaknar jag upp och har glömt allt sen går dagen jag kommer bara i håg hur mycket jag grät. I bland vet jag inte vart jag är, okända personer säger hej till mig och pratar om något jag glömt vad det är. Vem är Jag?

Dina händer var kallare än mina, men dom värmde mig

Cassy, alltså jag, lever ett nytt liv,i en ny stad med nya vänner och ny familj. Varje dag försöker jag glömma det förflutna men när jag plötslig får reda på att min styvfamilj ska flytta till min barndomsstad blir jag förkrossad. Vi ska tillbaks till mitt gamla liv med gamla vänner(vän),min gamla familj, gamla skola...det är den staden jag flydde ifrån, staden där alla tror att jag är död. Högsta placering #1 i tonårsromaner

Det har blivit höst. Löven prasslar under mina skor när jag korsar skolgården. Benen känns ostadiga. Som om jag ska gå sönder när som helst. Smulas sönder till en hög med aska. Jag vill kunna blunda utan att se scenen spelas upp om och om igen. Men den har etsat sig in i mig. Hans händer överallt. Jag går de två trapporna upp till niornas korridor. Klistrar på ett lagom leende och svänger in. Måste komma ihåg vem jag är här. Brukar jag ens le? Bästa placering #1 Skönlitteratur

Vissa kanske inte förändras av sina problem eller depressioner men jag var kanske annorlunda. För en händelse i mitt liv, ett enda minne... fick det att växa tusentals gånger värre. Pågrund av dåliga val. Trötthet på livet. Allt jag ville var att få ett slut på allt lidande. Men precis som en enda händelse gjorde allting värre, fick också en enda händelse att göra allting bättre. Det växte starkare och jag fick känna lycka och kärlek i mitt liv.

Vi står och bara kollar på varandra, tårarna lägger sig som en klump i halsen på mig. Jag får bita mig i kinderna för att hindra gråten som just nu kväver mig. Jag vet inte hur jag ska bete mig. Framför mig står liksom killen som krossade mitt hjärta, och framför honom står tjejen som krossade hans. Vi krossade varandra.