She was losing it all in the name of love. hur erkänner man för någon att man är kär? hur håller man om någon hårt utan att tappa taget? hur står man emot alla odds att saker och ting ska gå snett?

Den nya Locked up in a dollhouse är ute! nya kapitel kommer att läggas ut allt eftersom :) Upplysning: Alina, 18 år, försvunnen den 18 september 2057. har någon sett denna flickan? .... vad ingen vet är att 10 tjejer har blivit kidnappade och inlåsta i ett hus som går under namnet dockhuset. Kidnappade för att underhålla. Dockhuset, ett café för brottslingar och kriminella, dagar och nätter av tester där offer dör som flugor. Varje steg du tar dokumenteras, inlåsta i ett hus endast dem, kamerorna som iakttar dem och de få männen som ser till att de följer deras regler. En del tjejer försvinner och andra dör, de är alla är rädda att i slutet kanske det bara finns en tjej kvar. Och jag? Jag är Alina Newman, jag är en fighter och jag måste överleva Följ med på Alinas resa som är full av svek, rädsla, mod och ärlek, fattar intresse för Alina.

"If you are kidding with me right now I'm going to do a lot worse than just put flour in an exploding box" säger han tyst och andas in mina varma andetag som fläktar honom i ansiktet. Jag stryker bort en hårslinga får hans ansikte och lutar mig försiktigt in. "I know" viskar jag och han raderar avståndet mellan våra läppar. ~~~~ Av: linniegrundmark Copyright 2016

"Enda sättet att komma åt mig.. är att döda folk nära mig. Folk som är viktiga för mig. Folk som jag bryr mig om. De valde dig, Sky, de var smarta och valde dig" Det var inte meningen att släppa henne så nära intill mig. Inte när jag visste att allt bara var ett spel för oss båda två. Hon är min fiendes dotter för Guds jävla skull. Men.. när hon flyttat in tror jag att jag förväntade mig att jag som Benjamin Adams skulle kunna lösa det ändå. Jag är ju nämligen inte vem som helst utan snyggaste och populäraste killen i skolan, bad boy'en med respekt ifrån varenda håll och kanter och.. alldeles, alldeles förstörd. Med en död pappa, en alkoholist till mamma och en efterlysning i arslet är livet allt annat än lätt, speciellt som ensamstående storebror. Så spelet att få Skyler Fox falla för mig verkade som det enda enkla jag hade.. men om jag bara visste hur lätt det var att få någon att falla skulle jag nog oroat mig mer för mig själv än för henne. För.. för första gången i mitt liv är det inte döda kroppar som faller, utan jag.. för henne. 2016 WATTYS AWARD "BOKSLUKAREN"!

Ollie är inte en normal 15 årig tjej, hon bor på ett mentalsjukhus. Ollie lider av dissociativ amnesia, man kan väll kortfattat beskriva henne som en mänsklig guldfisk och har varit sedan hennes familj dött i en bilolycka när hon var 13. Ollie lever om samma dag om och om igen, hon väntar ivrigt på att hennes föräldrar och bror ska komma hem. Allt förändras när en ny, mystisk kille med ett mörkt förflutna kommer till mentalsjuhuset, Ollie minns. Varje dag förlorar hon sitt minne men han lyckas på något sätt stanna kvar. Kan de på något sätt ta hjälp av varandra? Kommer detta vara vändningspunkten? *~*~*~*~*~*~*~*~*~* Jag skriker men ingen hjälper mig, de drar mig bara igenom korridoren till ett rum längst bort. I rummet finns en säng med en lila filt över och i ett annat hörn finns det en mörkgrön fåtölj med några böcker staplade bredvid den, rummet känns extra bekant. Den där filten fanns förr i vardagsrummet i vårat hus, varför är den här? Och fåtöljen tillhör mamma, det är hennes läsfåtölj. Det finns mycket som jag känner igen från hemma, hur fick de tag i allt? Bröt de in sig i mitt hus? "Ollie, vi släpper dig när du slutat streta emot, okej?" Jag slutar kämpa, jag känner mig mer harmonisk när jag är omringad av saker jag känner igen. Varje dag känner jag mig osäker på allt, vart jag är och vilka personerna omkring mig heter. Det är som om det ligger ett tätt moln över allt. "Jag är sjuk va? I huvudet." Jag knackar mig själv på huvudet. Jag är inte på något slags besök på ett dårhus, jag är en patient på ett dårhus. *~*~*~*~*~*~*~*~*~*

Jag trodde aldrig att jag skulle falla så hårt för någon, men det gjorde jag. Och det är ingenting jag ångrar. ©Moabirb 2017 - 2018