With a drug lord for a father and an addict for a mother, Jade Taylor was dealt a pretty shabby hand in life. Her childhood was spent in a constant state of fear, her only solace being her two half-sisters -- Charlotte and Bailey -- who were forced to live the nightmare alongside her. But things all changed when their father got sent to prison. Eight new social workers and five foster families later, the girls finally found their home. Now, at eighteen, Jade is counting down the days until her exams are over, excited to spend a stress-free summer with her boyfriend, her two best friends, and her forever family. Unfortunately, things don't always go to plan -- not in a town like Greencliff. Upon meeting the Coleman brothers -- a family that fits so well into the 'gang' culture she so desperately wants to avoid -- Jade finds herself teetering on the edge of a blade, carefully balanced between the life she wants and the life she wants to escape. And when she catches the eye of Lucas Coleman, the eldest of the brothers, it's only a matter of time before she falls. Only one question remains: Which way will she land? (This description is a work in progress and may be subject to change!) TRIGGER WARNINGS ⚠️ : Drugs, violence, references to childhood abuse, mental health issues **UPDATES EVERY THURSDAY**

(Complete) After Seren is assaulted by someone in her friend group, she begins to fall deeper into the depths of her depression. No one seems to notice, except for the former bad boy and his friends. "Seriously, this is probably the best book I've read on Wattpad." -@dowries "I thought you were bluffing in the description but dang, you got me. Ima say- this truly is one of the best books on Wattpad." -@jamzeverywhere "Easily the best book I have ever read and I'm not exaggerating." - @purelyaureila "Simultaneously shattered me and put me back together, one of the best things I've ever read. Didn't think I could love two characters so deeply." -@imswriting "If I was ever to reread a book- it would be this one." -@thethotpocket "This is my favourite book! I would pay literal money just to continue to experience these characters!" - @sapphhhireee Spin Offs: Notice Me, and Trust Me *****

Människor föds. Jag skapades. ***** I ett topphemligt labb skapades fem unika tonåringar. Amy, som är starkare än någonsin. Bea, som ingen kan se. Cole, som kan se dina djupaste hemligheter. Damon, som kan rädda, eller döda, människor med en enda beröring. Men när Elin skapades hände något, vilket gjorde henne normal. Men en dag när dom fick reda på att labbet ville använda dom som de ultimata vapnen har dom inget annat val än att fly. Men hur kan man gömma sig i en värld, som man inte vet någonting om? - Start: Jag vet inte riktigt... Nånstans vid juli 2015 Slut: 13 Februari 2016 Bästa placering: #1 Speciella tack till sofietheone som gjorde omslaget till D.N.A.

Ollie är inte en normal 15 årig tjej, hon bor på ett mentalsjukhus. Ollie lider av dissociativ amnesia, man kan väll kortfattat beskriva henne som en mänsklig guldfisk och har varit sedan hennes familj dött i en bilolycka när hon var 13. Ollie lever om samma dag om och om igen, hon väntar ivrigt på att hennes föräldrar och bror ska komma hem. Allt förändras när en ny, mystisk kille med ett mörkt förflutna kommer till mentalsjuhuset, Ollie minns. Varje dag förlorar hon sitt minne men han lyckas på något sätt stanna kvar. Kan de på något sätt ta hjälp av varandra? Kommer detta vara vändningspunkten? *~*~*~*~*~*~*~*~*~* Jag skriker men ingen hjälper mig, de drar mig bara igenom korridoren till ett rum längst bort. I rummet finns en säng med en lila filt över och i ett annat hörn finns det en mörkgrön fåtölj med några böcker staplade bredvid den, rummet känns extra bekant. Den där filten fanns förr i vardagsrummet i vårat hus, varför är den här? Och fåtöljen tillhör mamma, det är hennes läsfåtölj. Det finns mycket som jag känner igen från hemma, hur fick de tag i allt? Bröt de in sig i mitt hus? "Ollie, vi släpper dig när du slutat streta emot, okej?" Jag slutar kämpa, jag känner mig mer harmonisk när jag är omringad av saker jag känner igen. Varje dag känner jag mig osäker på allt, vart jag är och vilka personerna omkring mig heter. Det är som om det ligger ett tätt moln över allt. "Jag är sjuk va? I huvudet." Jag knackar mig själv på huvudet. Jag är inte på något slags besök på ett dårhus, jag är en patient på ett dårhus. *~*~*~*~*~*~*~*~*~*