Året är 2120, världen är moderniserad och brutal. Allting som spelar roll är pengar, och har du inte det är du så gott som körd. När Anastasia föds går något fel. Hon är annorlunda och det är något konstigt med henne. Hennes mamma dör vid födslen och hennes pappa bestämmer sig för att sälja Anastasia till ett laboratorium. Hon växer upp runt elaka människor i vita rockar, sprutor och olika tester. För att hon är annorlunda. Trots att hon är infångad och fast drömmer hon om att ta sig därifrån. Och när hon träffar ett annat testobjekt precis som henne växer hoppet. Han vill också därifrån. "Är beroende av denna, så himla bra!!" "Läste den här i somras, sjukt bra! Fick tårar i ögonen när den slutade" "Kan inte fatta att den är slut!!! Den var så himla bra. Man blir så rörd att man nästan gråter. Tsck för denna underbara bok <3"

❝Hon är ett jävla psykfall, inte värd att träffa. Tro mig❞ [Rankad som mest: över #10 i fanfiction]

Hans händer ger avtryck på min kropp. Varje liten beröring gör ont för att hålla honom borta. Han. En av dem. Hans händer ger avtryck på min kropp. Men jag tänker inte låta mig stoppas. Varje liten beröring gör ont för att hålla honom borta. Jag tänker inte låta mig stoppas.

"Enda sättet att komma åt mig.. är att döda folk nära mig. Folk som är viktiga för mig. Folk som jag bryr mig om. De valde dig, Sky, de var smarta och valde dig" Det var inte meningen att släppa henne så nära intill mig. Inte när jag visste att allt bara var ett spel för oss båda två. Hon är min fiendes dotter för Guds jävla skull. Men.. när hon flyttat in tror jag att jag förväntade mig att jag som Benjamin Adams skulle kunna lösa det ändå. Jag är ju nämligen inte vem som helst utan snyggaste och populäraste killen i skolan, bad boy'en med respekt ifrån varenda håll och kanter och.. alldeles, alldeles förstörd. Med en död pappa, en alkoholist till mamma och en efterlysning i arslet är livet allt annat än lätt, speciellt som ensamstående storebror. Så spelet att få Skyler Fox falla för mig verkade som det enda enkla jag hade.. men om jag bara visste hur lätt det var att få någon att falla skulle jag nog oroat mig mer för mig själv än för henne. För.. för första gången i mitt liv är det inte döda kroppar som faller, utan jag.. för henne. 2016 WATTYS AWARD "BOKSLUKAREN"!

Vissa människor borde ruttna i små, små hål. Att jag skulle behöva ha missödet att vara släkt med en av dessa personer är slumpen. Att jag skulle behöva gå på samma skola som flera av dessa personer är ett hemskt sammanträffande. Men att jag skulle behöva bo granne med en av dessa personer, som också har en vrickad besatthet av att irritera mig. Det är högre makter som hatar mig. ••• Kayla Jackson är inte så värst bra på att skaffa vänner. Hon är dock mycket bra på att skratta åt andras olyckor. Hon är helt enkelt den perfekta prankstern. Men när det går för långt, behöver hon flytta till sin "åh så perfekta" kusin, för "växa upp". Det hon inte är beredd på är en sminktäckt liten häxa, en avundsjuk bästavän, små söta barn, konstiga nattutflykter, baler och en kille som helt enkelt inte kan sluta gå henne på nerverna. Men de personer som verkar mest lättsamma, kan också ha de svåraste bakgrunderna. ------------ Nu finns det en instagram för den här berättelsen. Följ DearMrAssholeWattpad för information om upptaderingar och annat

Sjuttonåriga Mika är med om en svår olycka och förlorar synen. Hennes liv förändras drastiskt och hon måste förlita sig på ljud runt omkring sig och använda så kallade "blindkäppar". Det är som att födas i en helt ny värld och kompisarna verkar inte fatta ett jävla skit. Mitt i allt kaos kommer hon i kontakt med skolans badboy Wincent, genom en incident då hon råkar hälla latte över honom... *** Det verkar inte som att Stella satte något lock på latten, för jag hör ljudet av splashande vätska som, jag är rätt så säker på, nu befinner sig på personen framför mig. Jag hinner inte be om ursäkt förrän personen ger ifrån sig ett smärtsamt vrål. Jupp, totally latteduschad. "Förlåt", mumlar jag. Jag kan inte se ifall någon tittar åt vårt håll, men jag är ganska säker på att de flestas blickar i korridoren nu vilar på oss. Killens vrål var inte speciellt lågt. Till min fasa verkar han inte så förstående heller. "Vafan äru blind eller?" Faktiskt, ja. *** [Varning: Självskador. Självmord. Sex. Aningen grovt språk och våld.] Wattys Awards 2016: Samlarutgåvan. Copyright: @smultronjordgubbe 2015-2016 ( Flera år sen jag skrev denna nu så ta den med en nypa salt... jag var ung okay xD )