[SWEDISH] Oscar Enestad fanfiction.

Att inte må bra är en sak många vet hur det känns. Jessica 15 år är en utav dem. Och vad ska man göra om inte livet längre är lockande att fortsätta på, ingen gillar än ändå och rykterna hänger som blöta kläder om än?

Kärlek har alltid varit trams i mina ögon fram tills det att jag mötte honom, den där perfekta killen som fick mitt hjärta att hoppa över några slag. Jag hade aldrig testat på kärlekens spel tidigare men jag chansade och gav mig in i det även fast det inte fanns som en punkt på min lista över saker jag skulle hinna med att göra under den här sommaren. Det långa men alldeles för korta sommarlovet mellan nian och gymnasiet.

Ton efter ton gick fram men ingen svarade. De kändes som att vi hade suttit där i snart 1 år. "Jag tror ingen kommer svara..." Viskade jag till Frida och gav henne en misstänksam blick. Jag vågade inte prata högt i fall att personen i andra änden helt plötsligt skulle få för sig att svara. "Seriöst Elin! Du är bara rädd. Man eller mus liksom?" "Inget ut av de..." Suckade jag tillbaka och fick en bitchblick av Frida som tydligen hade hört vad jag sa. "Tönt." "Är jag inte!" "Är du-" "Tyst!" De blev knäpp tyst. Frida stirrade tyst på mobilen som var tryckt mot mitt öra och jag väntade spänt på att någon skulle svara i andra änden. Vi har en tradition, Frida och jag. Varje år 13 juli ringer vi ett random nummer i Stockholm. Frida önskar nog mest att jag på något magiskt sätt ska träffa en kille och bli kär så som hon och Fredrik blev för två år sedan men jag säger bara glöm din dröm. Fast de verkade som att jag hade fel efter som att en dag så... Ja, svarade ingen mindre än Felix Sandman.

Alexandra bli skickad till sin mor uppe i huvudstaden på obestämd tid. Hon träffar sin barndomsvän men hade ingen aning om att han skulle presentera henne för killen som snart skulle ta hennes uppmärksamhet och få henne galet förälskad.