Han luktar kyla och lite svett, men trots det så luktar han så otroligt gott. När han släpper mig så kysser han mig lätt på kinden. "Kom in till mig sen" viskar han när hans läppar släpper min hud och jag nickar. "Tony" Rickards röst väcker mig ur min dimma. "Vill du ha något att dricka?" "Ja tack, ett rött blir fint" Rickard ser på sin son men en halvsträng, ogillande blick. "Eller en cola" suckar Tony och sätter sig. Jag ser försiktigt på honom och min blick vandrar till hans handleder. Den vänstra är inlindad i ett bandage och den högra har ett kort, smalt skärsår. Han fångar min blick, ler smått och gömmer armen bakom ryggen. När Rickard räcker honom colan så tar han den med höger hand. Det tar en stund att lära sig gilla Tony, men när man väl börjat så vill man bara ha mer och mer. Fina underbara Tony, som har gått igenom mer smärta under ett år än han borde behövt under hela livet. Att han trots det har en så optimistisk syn på livet, och hans ovanliga lugn, är det som gör honom så fascinerande. Kärleken till Tony utvecklas till en besatthet , ett hungrigt monster som aldrig är nöjt, och att Tony verkar vara villig att vara med alla förutom mig gör bara allt så mycket värre.

"What the hell?" I took a step closer to the mirror, staring at my reflection in disbelief. The person looking back was still me, but at the same time it wasn't. I had the same thick, dark, curly hair. The same hazel eyes. The same olive skin with a light dusting of freckles (ugh) scattered across the bridge of my nose. But my curls were now streaked with highlights. And not the subtle, golden-brown ones that sometimes appeared during the summer. No, these were an aggressive, dazzling blond that went from the roots of my hair all the way to the tips. It looked like I had spent a full day getting my hair done in some upscale salon. Never mind that I had never set foot in such a place since the day I was born. My eyes appeared somehow wider and more luminous. The colour brighter, my eyelashes darker up against them. And, when I looked closely, my pupils seemed to be slitted almost like a cat. I looked down at my body. My skinny arms-which had always refused to gain any definition no matter how hard I exercised-were lined with flat, wiry muscles. My bony shoulders were now curved and smooth. My scrawny legs were toned like a dancer. I reached down and lifted my shirt, revealing two subtle lines running vertically down my perfectly flat stomach, hinting at the rock-hard abs underneath. My whole body was rippling with strength. Like liquid steel.