Forskare var helt säkra på att det bara skulle ta sex år för jorden att bli fri från radioaktiviteten. Därför byggde de massa bunkrar i hela landet. Bunkern skulle fungera som ett hem. Ett hem som vi skulle bo i de nästkommande år då Sverige skulle repa sig efter allt människorna utsatt naturen för. ****************************************** (Det blir bättre framåt, lovar 😂) umm... kanske??? öVerNaTUrLiG bOK i eN dYsToPiSK fRaMTiD ******************************************

Han hade byggt upp en mur runt om sig. En känslokall fasad utan tanke på sina egna eller andras känslor. En mur, hård som sten, som alla tjejer försökte fälla men aldrig lyckades. Men jag lyckades. För egentligen var muren gjord av glas. Hemlighet efter hemlighet blottades, känslor och tankar smög sig fram. Muren föll och han blev mjuk. Han blev som förut, men han skulle aldrig bli sig själv igen. Såren läkte inte. Hans hjärta var brustet och skulle aldrig kunna lagas. Hur mycket han än ville bli av med sitt beteende så gick det inte. Han var fast. Och det fanns inget jag kunde göra för att ändra honom, trots att jag hela tiden trodde det. Det var precis som alla sa. "Du är inte ensam. Du är inte ensam om att tro att han föll för dig och kommer ändra sig på grund av dig. Du är inte ensam om att tro att han älskar dig."

Ett dansläger. Två personer. Hon är sjutton. Han är arton. Båda älskar att dansa. Hon har en mamma, en pappa, en bror, en irriterande nakenkatt. Han har skilda föräldrar, pappan ensam och mamman ihop med en kvinna. En syster som han älskar mer än allt. Hon heter Evelyn och han Andreas, och detta är deras historia. Skriven av @jempaa & @julibarnet

Från första gången jag såg henne visste jag att hon var rätt. Hon var den vi sökte, den som kunde fixa allt. Hon var inte som dom andra utan hon var perfekt för oss. Att offra hennes liv för våra, de är ett lätt val

VARNING! Detta är min första bok här, så att... haha ;-) När Alvas mamma och pappa skiljer sig måste Alva flytta med mamma ut till landet till ett gammalt barnhem... Men något är riktigt fel. Vem är det som lämnar de konstiga lapparna?, som lämnar de blodiga fotavtrycken? Och vem är flickan med de svarta ögonen? Är det barnhemsbarnen som bodde på barnhemmet förut som spökar? Eller är det bara inbildning? Om ni tyckte beskrivningen var dålig - läs första kapitlet :)