Tanken med den här boken är att jag vill få andra att må bra<3 So I will try to fix you<3

Äntligen skulle jag få komma iväg och se mitt favorit band jag vet inte hur länge jag har drömt om det. Jag fixade mig iordning för jag skulle till Liseberg och se The Fooo Conspiracy när mamma ropa - Älskling kom ner ett litet tag bara. - Okej, svarar jag kort tillbaka och går ner till mamma och pappa i köket. - Vad är det? frågar jag. - Jo det är så här att, börjar mamma... Vill ni veta vad som mamman kommer säga så läs gärna. (Det är min första bok så ni kan ge lite respons om ni vill) (Varning för grova ord ibland)

Carolina, 00:01 Hur kan du älska mig? Vi har ju inte ens träffats? Felix, 00:02 Jag kan förklara.. 00:05 Bara inte nu.. Bästa rank: #1 i fanfiction Copyright 2015 Alexandra Österman

Jag fattar inte varför jag var så jävla dum. Jag var dum och förälskad. I en kille som inte älskade mig tillbaka. Jag var dum, ung och så jävla helvetes förälskad. Men än idag är jag glad att jag blev sådär kär, för om jag inte blivit helt krossad och bedragen skulle jag aldrig, aldrig börjat prata och lära känna honom. "Alice," sade han med grötig, men ändå mjuk röst. "Jag fucking älskar ju dig!" ---------- En story about ingen mindre än självaste Felix Sandman. Hoppas ni kommer gilla den, puss Amanda. <3 P.S Cred till "MyWickedNovels" som har gjort det fina omslaget! Om du ser detta Elvira, tack ännu en gång!

Ashley har länge gillat The Fooo Conspiracys musik, men det var inte förens Ashley övertalade Leah till att åka till Stockholm för att se på en av deras konserter som Leah ändrade sig... OBS: Killarna kommer kanske inte vara riktigt som i verkligheten...

En kärlekssaga mellan En foooer och Felix Sandman Och syster till Ogge Molander

Ton efter ton gick fram men ingen svarade. De kändes som att vi hade suttit där i snart 1 år. "Jag tror ingen kommer svara..." Viskade jag till Frida och gav henne en misstänksam blick. Jag vågade inte prata högt i fall att personen i andra änden helt plötsligt skulle få för sig att svara. "Seriöst Elin! Du är bara rädd. Man eller mus liksom?" "Inget ut av de..." Suckade jag tillbaka och fick en bitchblick av Frida som tydligen hade hört vad jag sa. "Tönt." "Är jag inte!" "Är du-" "Tyst!" De blev knäpp tyst. Frida stirrade tyst på mobilen som var tryckt mot mitt öra och jag väntade spänt på att någon skulle svara i andra änden. Vi har en tradition, Frida och jag. Varje år 13 juli ringer vi ett random nummer i Stockholm. Frida önskar nog mest att jag på något magiskt sätt ska träffa en kille och bli kär så som hon och Fredrik blev för två år sedan men jag säger bara glöm din dröm. Fast de verkade som att jag hade fel efter som att en dag så... Ja, svarade ingen mindre än Felix Sandman.