Sjuttonåriga Mika är med om en svår olycka och förlorar synen. Hennes liv förändras drastiskt och hon måste förlita sig på ljud runt omkring sig och använda så kallade "blindkäppar". Det är som att födas i en helt ny värld och kompisarna verkar inte fatta ett jävla skit. Mitt i allt kaos kommer hon i kontakt med skolans badboy Wincent, genom en incident då hon råkar hälla latte över honom... *** Det verkar inte som att Stella satte något lock på latten, för jag hör ljudet av splashande vätska som, jag är rätt så säker på, nu befinner sig på personen framför mig. Jag hinner inte be om ursäkt förrän personen ger ifrån sig ett smärtsamt vrål. Jupp, totally latteduschad. "Förlåt", mumlar jag. Jag kan inte se ifall någon tittar åt vårt håll, men jag är ganska säker på att de flestas blickar i korridoren nu vilar på oss. Killens vrål var inte speciellt lågt. Till min fasa verkar han inte så förstående heller. "Vafan äru blind eller?" Faktiskt, ja. *** [Varning: Självskador. Självmord. Sex. Aningen grovt språk och våld.] Wattys Awards 2016: Samlarutgåvan. Copyright: @smultronjordgubbe 2015-2016 ( Flera år sen jag skrev denna nu så ta den med en nypa salt... jag var ung okay xD )

Ju äldre Jonathan blir, desto tydligare blir det att han inte är mänsklig. När svansen växer ut går det inte att längre att blunda för. Han bestämmer sig för att fly från allt som det innebär att låtsas vara någon man inte är, packar sin ryggsäck och klättrar ut genom sovrumsfönstret. Men när han går vilse i skogens dimma passerar han en gräns han inte visste fanns, och han slungas in i ett äventyr som förändrar allt. Han upptäcker en värld där Näcken lurar i bäcken, där älvor dansar på ängarna om natten och där trollen bryter guld i de djupaste gruvorna. Med en butter skogsväktare vid sin sida börjar han nysta i det trasselgarn som hans förflutna visar sig vara. Över Gränsen är en berättelse om familjerelationer, vänskap, och om att finna sin plats i världen. --- Färdigskriven. Ta låtarna i slutet på kapitlena på största allvar eller med en nypa salt, det är upp till er. Enjoy :)

Stan and Charmaine are a married couple trying to stay afloat in the midst of an economic and social collapse. Job loss has forced them to live in their car, leaving them vulnerable to roving gangs. They desperately need to turn their situation around—and fast. The Positron Project in the town of Consilience seems to be the answer to their prayers. No one is unemployed and everyone gets a comfortable, clean house to live in . . . for six months out of the year. On alternating months, residents of Consilience must leave their homes and function as inmates in the Positron prison system. Once their month of service in the prison is completed, they can return to their "civilian" homes. At first, this doesn't seem like too much of a sacrifice to make in order to have a roof over one's head and food to eat. But when Charmaine becomes romantically involved with the man who lives in their house during the months when she and Stan are in the prison, a series of troubling events unfolds, putting Stan's life in danger. With each passing day, Positron looks less like a prayer answered and more like a chilling prophecy fulfilled. Keep reading and be sure to enter The Heart Goes Last Fiction contest!