"Noel Flike? Lägg av, du vet att han är en fuckboy"

"Vi måste bara, ni vet. Göra det tillsammans" "Jag vet inte om det är du som är helt jävla efterbliven eller inte. Men ingen här tycker om varandra. Vi har ingenting gemensamt, okej?" "Vi alla är bortglömda på något sätt, det har vi gemensamt" "Håll käften Ludwig" - TRIGGER WARNING; barn som råkar illa ut, DROGER, psykisk ohälsa, alkoholism

"Zinkensdamm, vi springer väl in i varann?" Tänk att en sommar kunde förändra allt föralltid.

"Det är rätt fint ändå, att känna" "Ja det är det, få det att sluta"

"Är du kär i någon?" "Nej, och det har jag inte varit på ett år" säger han, en månad efter att jag gjort slut, precis som om det vi hade inte betydde något som helst för honom. Men för mig...betydde det allt

Vi står och bara kollar på varandra, tårarna lägger sig som en klump i halsen på mig. Jag får bita mig i kinderna för att hindra gråten som just nu kväver mig. Jag vet inte hur jag ska bete mig. Framför mig står liksom killen som krossade mitt hjärta, och framför honom står tjejen som krossade hans. Vi krossade varandra.