Den här novellen är en dystopi som jag skrev i skolan under ett tag när vi skrev dystopier i klassen. Den är inte renskriven eller färdig en men jag jobbar på den och detta är min första berättelse som jag lägger ut på wattpad :) Den långa kalla korridoren var som en oändlig porttal, en porttal mot en verklighet jag inte ville möta. Jag visste inte hur hon mådde, hur långt ifrån hon var från mig eller om hon ens kom ihåg mig. Att inte veta det fick mig att få panik, stressen att inte veta. Hon var något som jag hade skapat, något som tillhörde mig och när hon inte var nära mig så kände jag mig inte värdig att fortsätta leva. Jag måste ha henne nära mig för att fortsätta leva i den här världen. Jag förstår inte hur jag kan älska någon så mycket som ger så lite tillbaka. Trude är en 23 årig kvinna som bor mitt inne i Östermalm med sin hund Max och pojkvännen Johannes. Året är 2017 och en ny diktator har inte bara tagit över Sverige utan hela världen. Diktatorn har fullkoll på allt som händer mellan folkets fyra väggar. Plötsligt föds inga vanliga barn längre utan nya barn från en ny människoart. Barnen är annorlunda och Trude är den första som märker att dom här barnen är några man ska ta på allvar och hållas så långt i från den vanliga människoarten.

Ett dödligt virus sprider sig över världen och människor dör som flugor. Ingen vet hur allvarlig situationen är och allt går i ett rasande tempo. Året är 2068 och det ser ut att kunna bli det sista med människoliv. Pandemin är ett faktum och ingen verkar överleva, utom några få. Theo och Wilma finner varandra på en övergiven gata i Göteborg, ledsna, förvirrade och uppgivna. Tillsammans ger de sig av för att söka efter ett ställe dit smittan inte har nått, trots att de inte vet om det finns en sådan plats. De beger sig ut i det okända för att söka efter något eller någon som kan rädda dem men förödelsen är värre än vad någon kunnat föreställa sig. Hur överlever man när alla man en gång älskat är borta? Hur överlever man en fullständig katastrof? Och hur länge klarar ett krossat hjärta av att slå när kärlek bryter ner det lite till?