"Hur kom jag ur mina andra kläder?" Frågade jag förvirrat. "Lexi, jag är en gangster, jag kan nog få av dig kläderna utan att titta." Trots sin rygg emot mig kunde jag se hur han flinade. Den jäveln. • • • Lexi hade aldrig trott hon skulle få se någon bli mördad. Men en kväll hör hon ett skott avfyras följt av en man som faller livlöst ner på marken. Ögonblicket hon fick ögonkontakt med mördaren vände hon sig om och sprang. Men det dröjde inte länge innan hon blev hans nästa offer. Ofrivilligt dras hon in i en helt ny värld där hennes liv är i ständig fara. Tanken på att komma hem till sin berusade och våldsamma styvpappa gör henne mörkrädd, kanske är detta hennes nya liv som hon måste acceptera. Men en sak är säker hon kommer aldrig sluta avsky gängets ledare som gör allt för att plåga henne.

Du och jag var som den tindrande stjärnhimlen, som bedårande blomängar, som vackra melodier. Nu är vi som natthimlen utan stjärnor, som ängar utan blommor, som sånger utan melodier. Och en dag, en dag ska du lära dig att älska mig igen. En dag ska vi bli allt som vi var förut.

Allting var så bra på semestern i Turkiet. Hon hade funnit sin livs kärlek, trodde hon i alla fall. Men när det väl kom till kritan så visade det sig att det bara var en sommaromans. De var ju trots allt bara tolv år gamla. De var för unga för att förstå sig på kärleken. I slutet av sommaren åkte hon hem till Stockholm och han åkte hem till Malmö. De visste mycket väl att ett distansförhållande aldrig skulle fungera, så de gjorde slut. De gick vidare i sina liv. Åren gick. Gymnasium stod näst i tur på listan. En helt ny skola, en helt ny klass, ett helt nytt liv väntade henne innanför portarna. I klassrummet mötte hon de där chokladbruna ögonen. Framför henne satt killen som hade besökt hennes drömmar i åratal. Var det ödet? Men deras förhållande gick inte som en dans på rosor längre. Fler och fler problem uppstod. De hade förändrats med åren. Kanske hade de vuxit ifrån varandra. Kanske var det inte ödet som knackade på dörren. Det här är berättelsen om Lovisa och Fabian.

"Det händer aldrig något i våra liv. Varför har vi så tråkiga liv?" "Jag håller med. Vi måste hitta på något i sommar!" "Jag har en ide.." "Vadå?" "Cykelsemester på Gotland" Gotland, sommar, vänner och killar, kan det bli bättre?

"Du blev min Romeo. Jag lät dig bli min lycka, min trygga famn, mitt allt. Det var det jag gjorde fel. För jag var aldrig din Julia.."

"Audrina? Varför är du inte lycklig? Din pappa har sett till att du har fått världen, jag har sett till att du har fått världen. Världen är din." "Nej, Adnan. Du är min värld nu, och jag har inte dig." *Bok 3 ur Världen-serien. Detta är en uppföljare till 'jag önskar dig världen' och 'du gav mig världen' och därför rekommenderar jag er att läsa dem först. Man behöver inte ha läst dem för att förstå helheten, men om man vill ha en tydligare uppfattning om småsaker, karaktärer och bakgrunder så bör ni läsa bok 1 & 2 innan.

"Pappa, du har gjort mig lycklig. Du har älskat mig med hela ditt hjärta och du har fått mig att förstå att min mamma älskade mig med hela sitt hjärta. Du har uppfostrat mig till en lycklig tjej. Du har tagit med mig till hockeyhallen och lärt mig allt du kan. Du har gett mig mina tjugo bästa vänner. Du har gett mig den finaste relation jag kunnat önska mig med min mormor, morfar, farmor och farfar. Du har alltid satt mig först. Du har skyddat mig med allt du har. Du har gett mig världen. Men nu är det min uppgift att ta mig an världen. Och du måste låta mig göra det." *Bok 2 ur Världen-serien. Detta är en uppföljare till 'jag önskar dig världen'. Man behöver inte ha läst den för att hänga med i denna, men jag skulle rekommendera det då denna bok avslöjar vad som händer i den andra, samt många namn och småsaker som kopplar dem samman.

"Emilia, jag önskar dig all lycka däruppe. Jag vet att du kommer vaka över mig och vår dotter. Jag vet att du kommer se till att vi får det bra, att vi klarar oss. Och jag kommer se till att vår dotter får det bra. Jag kommer göra allt i min makt för att göra henne lycklig. Jag kommer älska henne med hela mitt hjärta och jag kommer få henne att förstå att du älskar henne med hela ditt hjärta. Jag kommer uppfostra henne exakt så som vi har pratat om. Jag kommer ta med henne till hockeyhallen och lära henne allt jag kan. Jag kommer ge henne den relation med sin mormor och morfar som hon har rätt till att ha. Jag kommer alltid sätta henne först. Jag kommer skydda henne med allt jag har. Jag kommer ge henne världen." *Bok 1 ur Världen-serien

Jag visste redan innan att det jag skulle göra var helt fel. Jag visste att det skulle såra henne. Jag visste att ingenting skulle bli som vanligt efter mitt val. Jag visste att hon skulle tappa all respekt för mig. Jag visste att jag aldrig skulle bli förlåten. Jag visste att jag skulle förstöra allt. Men jag gjorde det ändå.

Förbjuden kärlek, krossade hjärtan och hårda ord. Hur kunde det bli positivt? Milly ställde sig frågan gång på gång. Allt var Ryans fel, brukade hon tänka, det var enklare att tänka så. Det var Ryans fel att hon blev utslängd från sina föräldrars hus. Det var Ryans fel att hon blev utfryst av hela skolan. Eller var det Ryans fel? Kanske snarare Ryans förtjänst. De tyckte att de hade gjort ett misstag, men när de verkligen insåg vad de hade gjort så kanske de ändrade sig. Kanske tyckte de att de hade gjort ett mirakel istället. Så frågan som ställs är, gjorde de ett misstag eller ett mirakel den där regniga kvällen i oktober?