I know I shouldn't kill I know I shouldn't hunt I know I hurt people I know what a man says in his last moment I know they are whispering about me I know they fear me I know the want to kill me I know I don't deserve to walk on this earth I know I'm unlike the others I know I'm alone That's why they call me "The Maverick" Lonell Ethari was 16 years old when it happened. She was sixteen years old when her father, the king over the empire Thale, got brutally massacred right in front of her. That was the moment she decided that she would get revenge, she would kill every man on the enemy's side, the empire of Roya. But soon she realized that she wouldn't get along with murder as long as she worked for the new king, her own brother, and that's why she decided to run. Run away and work on her own. Thanks to her special gift, she can tackle every soldier she stumbles across, she can slay them as effortlessly as possible. But what will happen when she meets the boy Julian Lyeen? Who is he and what is his secret? Can she trust him, or should she just kill him like the others? He's different, different from the others. There's something special about him, she just can't figure out what. • Bara så att ni vet, denna bok kommer att vara på engelska eftersom att jag vill förbättra mitt skrivande på språket. Hoppas att det går bra! • Påbörjad 29 april 2020

Takes place after the Empty Grave, when Lucy joins Lockwood for that stroll. This is the story of how their relationship grew, and how all of the team's lives carried on after Marissa's death. Will include other ships.

Well, I noticed that this fandom was severely lacking in the lemon department, so I decided to fix that. You're welcome you sick fucks

"Jag älskar dig så mycket," sade han och kysste mig. "Jag älskar dig så jävla mycket Rose. Hur fan kan man älska någon så mycket." Han kysste mig och hans mjuka läppar var som en dröm, en dröm bara jag skulle få uppleva. Jag slöt ögonen och bara njöt, njöt av hans närvaro, av hans fantastiska läppar mot mina. Långsamt drog jag ifrån och jag kände hur han log mot mina läppar. Shit vad jag var kär. Jag öppnade mina ögon och tittade in i de vackraste ögonen i hela universum "Som min familj alltid sade, I wish you were mine, och nu är är du det."

While out on a case someone new comes to Lucy's rescue and Lockwood gets a bit jealous!!!

This will be messy and a lot of shipping

In which Lucy Carlyle has difficulty sleeping, and Anthony Lockwood seems to be the only solution.

Spelet... Spelet som avgör jordens framtid. Skulle hatet fortsätta att styra eller skulle en ljus kraft vinna för första gången på 176 år? Skulle han ha en chans mot de andra deltagarna eller skulle de få ner honom hur lätt som helst. De han skulle möta var sluga, listiga och hemska, de skulle ha samma konstiga förmågor som honom, men framför allt var de inte rädda, rädda att döda för sin egen överlevnad. Willow hade länge undrat hur det skulle bli om han blev kallad. Hur det skulle vara att lämna allt han höll kärt, lämna hans liv. Det fanns inte en chans att han skulle komma tillbaka levande. Men så kommer dagen han fruktat mest, dagen han hoppades att han aldrig skulle behöva uppleva. Dagen Gudarna kallade. Han begav sig till Månbordet, stället där han skulle möta sina motståndare för första gången, möta dem han var tvungen att döda för att överleva. Snabbt får han fiender och han måste kämpa för sitt liv tillsammans med en oväntad allians, den konstigaste kombinationen av förmågor. Deras förmågor är inte menade att sammarbeta, utan det är på grund av att de har en gemensam fiende kan de kan slå ihop sina hjärnor och ta sig vidare. Men snart inser Willow att det är något som inte stämmer. Vad var det ingen berättade för honom, vem var det som ljög, och vad hade egentligen hänt för elva år sedan då det senaste Spelet tog plats? Spelet hans pappa dog i...