Någonting har hänt. Vi vet inte vad eller hur. Den förrädiska dimman ligger som ett täcke över den värld vi trodde att vi kände. Dimman som egentligen är en gas, en gas som tog alla de andra. Vi är de enda kvar nu. Varför just vi? Vi är bara tonåringar, vi borde inte behöva ha det här ansvaret vilande på våra axlar. Är det ens verkligt? Alla kroppar som hänger i vajrar från de ihoprasade husen. De uppsvullna liken, bortglömda i det mörka vattnet i sjöarna. De rostiga bilarna som ser ut att ha legat i vägkanten i 50 år när de egentligen användes för bara några dagar sen. Är det verkligen verkligt, eller är det bara vi som har förlorat allt förstånd?