Han hade byggt upp en mur runt om sig. En känslokall fasad utan tanke på sina egna eller andras känslor. En mur, hård som sten, som alla tjejer försökte fälla men aldrig lyckades. Men jag lyckades. För egentligen var muren gjord av glas. Hemlighet efter hemlighet blottades, känslor och tankar smög sig fram. Muren föll och han blev mjuk. Han blev som förut, men han skulle aldrig bli sig själv igen. Såren läkte inte. Hans hjärta var brustet och skulle aldrig kunna lagas. Hur mycket han än ville bli av med sitt beteende så gick det inte. Han var fast. Och det fanns inget jag kunde göra för att ändra honom, trots att jag hela tiden trodde det. Det var precis som alla sa. "Du är inte ensam. Du är inte ensam om att tro att han föll för dig och kommer ändra sig på grund av dig. Du är inte ensam om att tro att han älskar dig."

❝Men faktum är att jag egentligen önskar att någon skulle komma in i mitt liv och kämpa för att bli insläppt innanför mitt skyddande skal.❞ En novell om tillit och att hitta sig själv i en värld där man samtidigt ska upprätthålla fasaden man en gång skapade. Dance for you, en Oscar Enestad novell AU

Omar, en av de där populära killarna i skolan. Den där killen alla någon gång haft en crush på, drömt om både natt och dag. Killen som har exakt allt, pengar, utseendet, kompisar, allt. Han är killen alla tror lever det 'perfekta' livet. Och det kanske han gör, ända tills Alice börjar i hans parallellklass. Den blyga lilla tjejen som inte sagt ett ljud sen hon för första gången steg innanför dörrarna på skolan. Den första tjejen som fått Omar Rudberg att slå ansiktet hårt i marken. Kommer Omar komma upp från marken? Eller kommer han ge upp hoppet om att få flyga på moln och bara resa sig upp och skamset gå iväg? '''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''' "Jag önskar jag kunde berätta hur mycket jag älskar dig, men jag kan inte...." ©Gurkan62

Under romantikens tid, under mitten av 1800-talet, var den parisiska teatern på sin höjdpunkt. Ballet, opera och teater var utmärkande för denna epok. De fyllde överklassens liv till överflöde, men det var inte endast de rikas tid. I Paris fanns även plats för poeter och drömmare, unga människor som hoppades på att deras konstnärliga karriär skulle börja i denna stad. Samtidigt som kärleken ger upphov till många drömmar så lever man hela tiden också med tyngden av det andra Opiumkriget som tvingar ut unga män från bland annat Frankrike för att slåss för sitt hemland. Detta är en enkel liten kärlekssaga som jag hoppas ni tycker om ^^ Bästa placering: #2 i Historiska romaner (28/07/2016)

"Du påminner om en vän jag hade." "Vad hette den här vännen då?" "Cameron Reed." Mitt hjärta började pumpa hårt, nästan så att de gjorde ont i bröstet. Jag svalde hårt och reste mig upp. "J-jag måste gå." Mumlade jag och lämnade klassrummet. Kan det verkligen vara hon?