... för jag vill inte vara själv. Ivar får syn på en kille som sitter på den frusna marken under äppelträdet. Han blåser på sina händer för att hålla dem varma och för en sekund möts deras blickar. Hans ögon är vackert gröna och Ivar får bort dem från näthinnan först flera timmar senare.

Till synes är Leopold Wahlbeck en helt vanlig 16-årig pojke, en homosexuell kille som råkar få ett skåp med ett nummer i och med en livlig fantasi. En tillbakadragen tonåring som gärna håller sig ensam. Men om man verkligen anstränger sig och iaktar honom noggrant märker man snart att han är så mycket mer än bara en vanlig kille. I hans djupaste tankar gömmer sig den mörkaste varelsen du kan tänka sig. En varelse som inte sällan kokar av ilska och inte vill annat än att tända på världen som vi känner den. Och om du tar en ännu noggrannare titt märker du snart hur noga han aktar sig för att socialisera sig med andra människor. Han gömmer ofta undan allt, anteckningar, skolarbeten och känslor däribland, som om han vore rädd för något. Ivar Skånberg däremot är snubben allt kretsar kring, tillsammans med sitt kompisgäng är ständigt i centrum, han är den kaxiga killen som alla ser upp till. Ingen vet hur det kom sig att den långe artonåringen blev såpass populär redan som femtonåring. Direkt när han klev in genom entrén med Teodor och Robin i släptåg så väcktes allas uppmärksamhet, ingen kunde undgå de tre femtonåringarna med den längste i spetsen. Deras sätt att komma in och bara ta över allt, hamna i rampljuset som Ivar älskade så mycket. Spice Bois A.U där Ivar (aka Buller), Teodor (aka Kladd/Teo) och Robin (aka Globby) är 00:or och Leopold (Aka Gray/Leo) 02:a som i verkligheten. Hellboy är smått inspirerad av Lil Peeps låt Hellboy. #62 plats i #Fanfiction 25/4 - 2019