Är det okej att gå vidare med sitt ex bästavän? Och går det att lita på "kärlek vid första ögonkastet"? Fanfic om hov1

Dina händer var kallare än mina, men dom värmde mig

"Noel Flike? Lägg av, du vet att han är en fuckboy"

"Det är rätt fint ändå, att känna" "Ja det är det, få det att sluta"

Regnet var kallt men det enda jag kände var värme, ifrån henne.

En uppföljare till min tidigare berättelse "fuckboy Lindhe". Rekommenderar att läsa den först. Kram <3

"Jag blir så extremt irriterad på dig Dante, kan du låta mig va och lämna mig ifred så jag kan gå till min lektion tack" "Sorry stumpan, men det går bara inte, du vet mina rosor är gjorda av plast"

Vi står och bara kollar på varandra, tårarna lägger sig som en klump i halsen på mig. Jag får bita mig i kinderna för att hindra gråten som just nu kväver mig. Jag vet inte hur jag ska bete mig. Framför mig står liksom killen som krossade mitt hjärta, och framför honom står tjejen som krossade hans. Vi krossade varandra.

Universum ger inte dig personerna du vill ha, universum ger dig personerna du behöver. Som finns där för att hjälpa dig, skada dig, lämna dig, älska dig och göra dig till personen du är menad att vara. Universum gav mig Dante Lindhe. Universum gav mig en utmaning. Att älska någon. Det är svårt, fruktansvärt svårt. Kärleken gör dig blind, när vet man när den andra gör fel? Kan ens personen du älskar mest av allt i hela världen göra fel? Och vad gör man när den väl gör det? Om bara universum kunde varnat mig hur svårt det skulle vara, så att mina tårar inte skulle behöva gömmas under sommarregn.

Du är ett fucking gift