Glädje Stories

Just because I can not be with you. Does not mean I don't love you.

Citat som gör din dag bättre

Denna "boken" kommer handla om Emma Hansson som gillar att va inne på sin blogg och blogga där men hon gillar även att vara ute och shoppa med vänner eller själv! Emma har som alla säger drömmkroppen och drömmutseendet och att hon har drömmlivet men tycker Emma som alla andra? Läs så får du reda på va Emma Hansson tycker?

Förlåt. Förlåt att jag aldrig lyssnade på dig. Förlåt att jag aldrig trodde på dig. Förlåt att jag alltid skrek på dig. Förlåt att jag alltid skyllde allt på dig. Förlåt att jag behandlade dig som skräp. Förlåt att jag alltid svek dig. Förlåt att jag gjorde samma misstag om och om igen. Förlåt att jag lät dig gå, när min värsta mardröm var att inte ha dig nära. Förlåt att jag inte sa till dig "jag älskar dig" när jag visste att jag gjorde det. Förlåt att jag aldrig fanns där, när du behövde mig som mest. Förlåt att jag alltid bröt mina löften. Förlåt att jag sa att du kunde lita på mig, när allt det visade sig vara en lögn. Förlåt för alla dina tårar på nätterna som jag har orsakat. Förlåt. Förlåt att jag gav upp upp om oss. Men du gjorde aldrig det. Förlåt att jag inte var den du trodde. Förlåt att en sån som du fick slösa onödig tid på mig. Alicia. Förlåt för allt. Men bara så du vet. Kommer jag aldrig hitta någon som dig. Jag har aldrig varit så lycklig som jag var när jag var med dig. - Andra boken av "I trust you. With all my heart." Rekommenderar att läsa den först.

Evelyn är en sjutton årig, mörk brunhårig, grön ögdad, vanlig tonårstjej från självaste huvudstaden Stockholm. Hon är precis som alla andra i hennes ålder. Förutom en sak. Hon har förlorat ett ben. Vilket påverkar hennes liv mycket starkare än för hennes vänner, speciellt hennes kärleksliv. Just vid denna åldern är det då man alltid blir löjligt förälskad i någon. Så vad tror ni händer när Evelyn träffar Jonathan?

Marika och hennes bästa vän är på utflykt utan sina föräldrar! De två bästa vännerna som verkligen är sämst på att ta hand om sig själva. Hur ska detta gå.? De träffar två killar som de tycker är så snälla. Det kanske händer något emellan de?

"Nicole?" "Ja?" "Förlåt, jag kom på att jag aldrig sa det" "Va? Vad menar du? För vad?" "För att jag kallade dig hora och va världens största idiot mot dig. Du förtjänade inte det. Du förtjänar inte mig." "Filip... Det var ju längesen.." "Jag vet, jag vet. Men att inte säga förlåt ens får mig att må ännu sämre en vad jag redan gör av att jag ens kallade dig det. Jag bara kom och tänka på det." Nicole tog båda sina händer runt mina kinder och styrde mitt huvud uppåt så att vi fick ögonkontakt. "Jag älskar dig Filip. Och inget kan ändra på det. Vi alla har våra misstag och saker vi ångrar att vi sa. Men titta vart vi hamnade? Bara din omtanke att du nu sa förlåt efter nästan ett år får mig att älska dig ännu mer." Sa hon och strök sina tummar under mina ögon. Mitt leende växte och jag tog nu också ett om hennes kinder med mina händer och kysste henne hårt men ändå ordentligt. Hon log överraskat men kysste sedan tillbaka. Jag släppte sedan undan lite. "Jag älskar dig också, så jävla mycket" Svarade jag. Hon log och vi kysstes kort igen innan vi släppte undan och jag omfamnade henne i min famn.

Vissa kärlekshistorier slutar inte bra. Vår gjorde inte.

Jag fattar bara inte. Varför kan man inte välja vem man bli kär i? Varför kan man inte styra sina känslor? Varför gör dom som dom vill? Varför kan man inte stänga av sina känslor för någon? Varför är allt så jävla komplicerat? Varför är kärlek så svårt? Han av alla andra killar. Han som inte bryr sig ett skit om någon, han som röker och dricker. Han som verkligen inte är ute efter ett förhållande. Han som skolkar & bara är ute efter engångsligg? Hur kunde jag ens vilja se på honom? Hur kunde jag ens få känslor för honom? Det finns ju inget bra med honom överhuvudtaget? Det finns miljontals andra killar med bra personligheter men ändå så har jag bara ögonen för honom? Varför? Jag vill inte. Han är långt ifrån bra för mig. Sen. Dessutom. Gjorde han mig till exakt samma person. Allt är hans fel. Att jag förlorade mina vänner för kärleken till honom & för att bli som honom. Fuck detta.

Amalia Steen, spårlöst försvunnen på sin sjuttonårsdag. Men vad var det egentligen som hände? Det får du följa i den här serien. Kapitlen kommer vara skrivna från olika personers perspektiv.

Det var en hel vanlig dag, 5 flygande hästar skulle flyga till sitt kungarike men blev fångade av en ond mystisk varelse som kalas dr.f och det var upp till en person att rädda dom och det var Emma annars skulle riket aldrig lysa i gen.

Efter att hjärtat slutat slå, finns det sju minuter av hjärnaktivitet kvar. Sju minuter, 420 sekunder, där hjärnan spelar upp det bästa stunderna i ens liv och gör vägen till döden lättare. Alla ser olika, vissa ser sommardagar i nöjesparker, medan andra ser tysta nätter med en bok. Några ser studenten medan andra ser sin födelsedag. Jag såg dig. Jag såg ditt mörkbruna halv lockiga korta hår okammat över ditt perfekta huvud och dina chokladbruna ögon som tindrade in i mina. Sex minuter kvar. Jag såg ditt underbara leende och dina tydliga smilgropar som formades. Fem minuter kvar. Det var en minut jag såg hur stolt du var över något. Du har nog aldrig varit så exalterad innan. Fyra minuter kvar. Jag hörde ditt vackra skratt och dina fina ord som du alltid sa om mig. Tre minuter kvar. Jag såg dina läppar röra sig och forma det tre som du sa varje kväll och som alltid betydde lika mycket. Jag älskar dig. Två minuter kvar. Jag såg din nervositet när du frågade om jag ville bli din. En minut kvar. Jag såg mig liggandes i din famn. Jag såg dina armar runt min kropp och jag förställde mig en sista gång hur det var att ha dig så nära, att höra dina hjärtslag. Dina hjärtslag Liam.

Med kroppen skakandes tittade jag upp på killen som stod ungefär tre meter framför mig. Killen som nyss räddade mig. Men inte visste jag att det var killen som skulle förändra mitt liv och vända det helt uppochner och göra det rena helvetet samtidigt som han skulle göra det till den bästa tiden i mitt liv.

"Jävla hora" "Gå och dö" "Du är så jävla äcklig och ful" "Äckliga slampa" "Du förtjänar inte att leva" "Ingen vill någonsin ha dig" "Spyr så hårt på dig" "Cp idiot" "Ful som fan är du" Var orden som jag hörde varje dag. Men jag var van. Det var inget som fick mig att stor gråta för. Jag hade slut på tårar för det var det jag hade gjort nästan hela mitt liv. Så det är en vardag för mig. Jag kommer till skolan, blir grovt kränkt, men klistrar genast på ett fake leende. Bara hopplöst att gråta, det gör ingen nytta. Fast orden ibland slår till hårt på mig. Men jag har börjat hålla med dom. Jag är för smal. Jag har inga kurvor. Jag är allmänt ful bara. Inte deras fel. Så jag tänkte, varför ska dom inte få slippa mig och jag får slippa synas och lida? Så en kall onsdag kväll. Stod jag framför spåret. Mer än redo att hoppa. Fyfan vad skönt det ska bli, tänkte jag. Men jag gjorde det inte. För längre bort, vid spåret. Satt en kille i min ålder och grät. Jag blev bara så osäker och förvirrad så jag jag fegade ur. Nu undrar ni säkert, varför sket jag inte bara i honom och hoppade? Jo för att jag såg någon. Jag såg mig själv i honom. - Minoo, 16 år

Elena som alltid drömt, drömt om att bli framgångsrik och alltid satsat på plugget och nästan aldrig har hon tänkt på något annat än hennes dyrbara framtid. Men vad händer när hon plötsligt möter någon som är helt annorlunda än vad hon hade tänkt sig och hela hennes framtid sätts på spel. Är han värt det eller inte?

Run, baby run. They'll tear us apart if you give them the chance.

OOO Två superheta tjejer går på en skyscraper konsert? OLALALAAA va händer? Love?

Jag minns det så väl, när hon hade glada och fina kompisar. Jag minns hela den vackra och fantastiska staden hon bodde i. Jag minns hur hon log varje dag hur hennes skratt lät. Men nuförtiden skrattar hon aldrig. Ler aldrig. Bor inte i någon fantastisk och vacker stad. Inga glada och fina kompisar till hands.

"Du kan dra åt helvete Chelsea" Skrek han rätt upp i mitt ansikte där tårarna rann på mig. Jag kan inte fatta att han sa det. Och att det lät menade också. "Det där menar du inte" Röt jag förtvivlat. Han tog då ett hårt grepp om min arm och borrade in sina ögon i mina. "Jo. Jag menar exakt det jag sa" Sa han bestämt i en lite lägre ton argt och spände käkarna. Jag släppte ut dom andra tårarna och hysteriskt och förkrossat slet jag mig ur hans grepp och sprang därifrån. Fuck mitt liv. ---------------------------------------

"Loving can hurt, loving can hurt sometimes But it's the only thing that I know, When it gets hard, you know it can get hard sometimes, It is the only thing that makes us feel alive, We keep this love in a photograph We made these memories for ourselves Where our eyes are never closing Hearts are never broken And time's forever frozen still So you can keep me Inside the pocket of your ripped jeans Holding me closer 'til our eyes meet You won't ever be alone, wait for me to come home."