Истории Ledsen

Dikter, och kanske lite råd om jag snubblar över något misstag jag lär mig av. Dedikerad till; alla som har dött men ändå fortsatt att gå

Baserat på verklig händelse, kommer dock ändra namn osv (vill inte hänga ut någon bara sådär) och kommer dessutom inte ta med exakt allt för det kommer aldrig hinnas att skriva och är alldeles för mycket, berättar heller inte allt i EXAKT detalj utan hur det var fast tar inte med allt det oviktiga

Dikter om livets olika erfarenheter.

En tjej som har gjort riktigt fel har skuldkänslor för livet

the place i come to when i have a lot on my mind. when i'm sad, happy, confused or maybe lost. this is my hideout where i can just let it all out when it's needed, so i can feel a little lighter. maybe together, we can feel lighter too.

En verklig historia om mig.

Lägger ut dikter lite då och då, klaga inte på stavfel osv för försöker mitt bästa när det gäller grammatiken💞 ALLA dikter är skriva från hjärtat så hoppas att ni gillar dom! <3

Den handlar om mitt usla liv...typ som en dagbok~ish VARNING: Boken innehåller svärord och saker som kan trigga känsliga personer, läs på egen risk

han. han och bara han. (mina tankar i form av poesi)

Korta texter om sorg <><><><> Uppdaterar varje dag❤️

ord kommer ut ur min mun som blommor på den sena våren. startad:- 01.03.19 avslutad:-X

Ethan är maffig ledare. Han är i sjukhuset. Och det är här han möter hans största kärlek Sara är en vanlig 19 åring tjej. Men när hon åker ut för en olycka så måste hon köras till sjukhus snabbt. Men när hon vaknar up nästa dag så är det ingen familjemedlemmar där utan en stor stark brunhåriga kille som sitter i stolen bredvid henne och håller hennes hand. Vem är han? Vad är hennes familj? Vad händer nu?

Tankar och citat/thoughts and quotes Kommer skriva på både engelska och svenska! I'm writing in swedish and english!

skriver helt enkelt om mitt irl liv, handlar om kärlek, mobbning, tårar, kompisar, idioter ;-; och mer :)

Livet känns inte på topp. Rent ut sagt, meningslöst. Helst skulle jag vilja lägga mig på golvet med tårarna i ögonen och inte bry mig om allt och alla längre. Fast det kan jag inte. Jag kan inte svika de. Besvikelsen dödar och det vet jag själv. Men ändå sitter jag här på samma jävla gata. Djävulens gata.

Kategorin kanske är fel. Jag vet inte. Läs och se själv.

Korta, fristående texter.

Varför ville Tova hänga med dom taskiga tjejerna och varför skulle mamma och pappa bli sjuka? Varför skulle allt hända mig? Läs "Drömmen" och få reda på mer!!