Denna novell handlar om Lucinda som vaknar upp från amnesis i ett sjukhus som är helt öde. Kommer hon få reda på vad hon gör där och varför hon är helt ensam?
Omringad av folk som tycker synd om mig, omringad av medlidande. De säger att allt kommer bli bra igen, men tomma ord hjälper ändå inte en person som redan gett upp.
hej allihopa!
Jag är 16 år och går mitt första år i gymnasiet
Jag ska i den här boken skriva om all skit jag går igenom varje dag
och jag ska skriva om vilka jävla svin vissa människor kan vara
jag vill inte skriva denna bok för att få alla andra att hata på personer
utan jag skriver denna bok för att ni ska förstå att man aldrig ska
döma någon för hur dem ser ut, pratar eller helt enkelt vilken diagnos
eller sjukdom dem har.