Skönlitteratur Stories

Och plötsligt blev han mitt allt

Tonårsångest. Mobbning. Nervositet. Och lite mystik. En härlig blandning, så att säga. *Detta är en novell jag skrev i Svenska årskurs 9, vilket betyder att det kommer finnas stavfel och det dessutom existerar det ingen specifik handling i och med att det är en novell av sin renaste naturliga form. Alla rättigheter till denna novell ägs av mig (hayaericson), och vid plagiat kommer det att behandlas tillsammans med de medel som behövs.

Just some short stories i write

Sol, saltstänkta klippor, tångdoftande havsluft och ett trähus på en kobbe strax utanför Möja i Stockholms skärgård. Hit drar Malin sig tillbaka för att läka det trasiga hjärta som exmannen plötsligt lämnat henne med. Här ska hon skriva på uppföljaren till sin roman och äntligen få återse gamla sommarvänner. Men inget blir som hon har tänkt sig. Malin som alltid varit den duktiga flickan är någon man kan lita på. Som ansedd kulturrecensent och det nya stjärnskottet på den skönlitterära himlen har hon en del att leva upp till. Hon vet vad som krävs av henne och vad hon behöver göra för att behålla den status hon kämpat så hårt för att få. Det tar bara fyra veckor innan hela tillvaron blir omkullkastad. Och hon vet att hon bara har sig själv att skylla och nu får stå sitt kast. En lång vänskap sätts på prov, förtroenden bryts och hemligheter som legat begravda i årtionden flyter upp till ytan. Men det finns ingen återvändo för Malin när hon väl fattat beslutet att sätta sig själv i första rummet.

Sandra besöker sin pojkvän som ligger i koma på ett sjukhus. Men allting kanske inte riktigt är vad det först verkar. Vem är Sandra egentligen?

"Du är äcklig och ful." "Vem fan tror du att du är?" Hatfyllda kommentarer som postas på Facebook och Instagram. Priset som alltför många får uppleva när de släpper in okända personer i sina liv på sociala medier. Malin 41 år lever nu lycklig tillsammans med Gustav 21 år. Om det inte vore för åsiktsmaskinerna på nätet. Ungefär samtidigt kliver en framgångsrik advokat in på Malins förlag, och deklarerar att han vill att Malin ska skriva hans biografi. Efter en viss övertalning accepterar Malin uppdraget, men kan inte skaka av sig att mannen bär på en dold agenda. Handlingen utspelar sig som i den förra romanen på Möja i Stockholms skärgård och i centrala Stockholm, men den här gången får läsaren även följa med ut i den jämtländska vildmarken.

Jag trodde aldrig att jag skulle gå ner på mina knän för en man. Jag bad och sa till han -" Snälla lämna mig inte, jag gör allt för att fixa det." -" Gå bara, gå". Detta är en berättelse som handlar om svek, kärlek och sex. Känsliga läsare varnas.

You want to live. You want things. You have ambitions, plans, ideas, and aspirations. No? Liar. Don't say you don't. If you had a choice, a real choice, no tricks, no joke, if you actually had a choice you would always choose life. Unless you're in constant excruciating pain with no relief, living is better than dying. Especially since living is just so much more fun. So unpredictable, so many options. You have a plan, don't you? It doesn't have to be a good one, or go that far, it can be what you plan to do in the next five minutes, for example, are you sitting right now? You can get up. Are you standing? You can walk away. Are you grim right now? You can smile. You don't have to, I'm just saying you can, and I'm saying wanting to live isn't ugly or being afraid to die isn't going to brand you as a coward. You want to live. I do to. It's what were supposed to do, until it's not. However, somewhere along the line, living wasn't enough, it had to mean something. It had to have a point, a finish line, a final answer. The only important question is, do you need it? Or is it enough, choosing to live? What I want with this story is for you to reconsider what it is and isn't to be human, what makes you worthy or worthless, what it means to live life loved or loveless, what it says to be cherished or discarded and what you need to deserve respect, what fundamentals do you require as a being so that you won't be pursued and humiliated, rethink everything, turn it over and over inside your head until it makes no sense, and then start all over again. What is the definition of being human? Are we ugly beasts by nature and any actions which strays from that is an anomaly, or can we, in fact, aspire to be more? More kind? More genuine? More forgiving? Are we men and monsters, women and witches, or simply people? *** As always, grand delight I wish with this story of mine. //thefrozenosviva.

"Penelope, why did you come here?" A shuddering breath slipped from her mouth and she entwined her fingers to calm herself. Pure flight instinct and old habits compelled her to scout the room for an excuse to do what she always did - leave. "I had to escape."

Paige Freefeather, the loner in the back of the class. The person who sits alone at lunch. The invisible girl no one notices. Yet, the person who knows everything about everyone. She has no emotions, She trusts no one and she hates everything. Sometimes people try to talk to her, but that usually ends up with them in a hospital and Paige at detention. People always wonder what's wrong with the raven haired girl, well let's just say all her hopes and dreams were gone.