Sviken Stories

Baserat på verklig händelse, kommer dock ändra namn osv (vill inte hänga ut någon bara sådär) och kommer dessutom inte ta med exakt allt för det kommer aldrig hinnas att skriva och är alldeles för mycket, berättar heller inte allt i EXAKT detalj utan hur det var fast tar inte med allt det oviktiga

Alla vet väl vem Luke är? Han som förrådde Olympen och sedan räddade den Du trodde säkert det var pågrund av gudarna, då trodde du fel. Det var mycket mer, det var ett familjebråk och ett svek. Det var på grund av mig, hans lillasyster Emma. Hon som alltid fick vara i skuggan av sin bror, men trots det så älskar de varandra. ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ Emma har alltid litat blint på sin bror och har inte haft en anledning till varför hon inte skulle göra det, men allt förändrades, den dag då Percy Jackson kom till lägret. Luke började försvinna från lägret allt oftare och hon hörde oroliga rykten om Kronos. Men inte kunde väl Luke svika henne? ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ Skriven av Emma så att alla vet.

"Du kan dra åt helvete Chelsea" Skrek han rätt upp i mitt ansikte där tårarna rann på mig. Jag kan inte fatta att han sa det. Och att det lät menade också. "Det där menar du inte" Röt jag förtvivlat. Han tog då ett hårt grepp om min arm och borrade in sina ögon i mina. "Jo. Jag menar exakt det jag sa" Sa han bestämt i en lite lägre ton argt och spände käkarna. Jag släppte ut dom andra tårarna och hysteriskt och förkrossat slet jag mig ur hans grepp och sprang därifrån. Fuck mitt liv. ---------------------------------------

Felixs armar om min kropp får hela mig att rysa. Hans närhet får mig att pirra till ordentligt i magen. Hans andedräkt mot min nacke får hela min hud att knottras. Hans kroppsvärme får mig att aldrig vilja släppa om taget. Att bara veta att det är han som håller om mig är det bästa som finns. Då känner jag mig så trygg. - Men nu är det inte det. Det är snart två år sen nu. Sen det tog slut mellan oss. Jag har en annan kille nu. Jag gillar honom men jag älskar inte honom. Jag älskar fortfarande Felix. Så mycket. Undrar om han fortfarande älskar mig? Om han ens tänker på mig längre? Det var ju trots han som gjorde slut. Det är jobbigt. Att det inte är den man älskar som håller om en. Utan någon som mer är en vän. Jag måste berätta någon gång. För killen jag är tillsammans med. Att han är bara en nära vän för mig. Det har han alltid varit. Jag har försökt tvingat mig att få känslor för honom. Bara för att försöka glömma Felix. Men det går inte, kärlek funkar inte så. Men det är inte rättvist mot honom att jag ljuger om att jag är kär i honom. Han förtjänar något äkta. Men jag kan inte hjälpa att det fortfarande är Felixs armar som får mig att mig som tryggast. Jag kan inte hjälpa att det han som får mig att känna ett extra pirr. Han som får mig att känna mig så speciell. Jag saknar honom. Så mycket.