Korparna

"Jag är inte en av er!" ropar jag åt mörkret runt omkring mig. Kacklande skratt fyller den svala sommar natten och de kommer närmare. "Jo det är du, och nu tillhör du oss." Jag skakar på huvudet. "Nej!" Jag vänder på klacken och springer. Barfota över den fuktiga jorden, med torkade sårskorpor på knäna och rispor över armarna. Det är bara en bit, sen är jag fri, men ju närmare jag kommer ju längre bort är jag. Jag stannar upp, panikslaget. Skogen omsluter mig. Röda ögon vakar över mig. Det här är slutet, nu är det över.
Jag lägger mig ner på marken, ger upp. Klor sveper över min nakna hud, och gräver sig in i mina armar och ben. Jag försöker skrika men min röst är borta. "Nu är du en av oss Erica, nu är du en av oss."