Det jag sa till min spegelbild

(Högsta plasering #12 i poesi, får man "skryta" så?) Det här är en väldigt märklig bok. Ingen kommer fatta något men jag tror att den kan kallas för en poesibok.

Karaktärerna är Hassel som tittar i spegeln. Och hennes yngre själv som tittar tillbaka. För att förklara saker så är det till vänster Hassel och det till höger hennes spegelbild