Mörkrets hjärta

Jag vaknade till och stirrade ut i mörkret.
Något hade väckt mig! Ljudet var inte en produkt av en överspänd fantasi, utan en realitet skapad av en vansinnig verklighet.
Ljudet hade funnits invävt i drömmen, draperat av det sovande intellektets behagfullt öppna armar. Det hade med sina oljiga tentakler sipprat in likt trögflytande sirap i den behagliga dröm som jag haft från början. Sakta hade drömmen förvandlats till den där långsamt-flyende-och-snabbt-annalkande-fara drömmen som vi alla drömmer av och till under våra liv - från barndomens ofullkomliga skräck, till vuxenlivets realitetssökande hunger.