Okej, okej lite får ni väl veta...
Indra 15 år hatar skolan, hatar sin familj och hatar att hon inte passar in någon stans. Hon har långt brunt hår, is blåa ögon, tycker hon är ganska kort ca 1,62 som endå inte är speciellt kort...
I skolan är hon i mestadels ensam. Hennes kompisar tänker bara på sig själva och hon känner sig alltid i vägen.
När hon äntligen får chansen följer hon med sina kompisar ner till Stockholm över sommaren.
Men varför blir hon lämnad kvar på hotellet?
Vart tog alla andra så kallade kompisar vägen?
Vad ska hon själv göra nu?
Om ni vill veta det så...Klara, Färdiga, LÄS!!!!!
Hoppas ni gillar den!
Kram från mig♡♡♡♡♡♡♡
*Utan att spoila för mycket vill jag varna läsare som är känsliga för psykisk ohälsa. Även om det inte förekommer allt för detaljerat eller upprepat är det bra att vara förberedd*
-----------------------------------
"Jag tycker fortfarande att du är jävla fuckboy" morrar jag i hans öra.
Han flinar stort och drar fingrarna längs min kind.
"Jag vet, gumman. Det är därför jag är här."
"Fuck you." Fräser jag.
Jake. Skolans badboy kallas han av många. Jag föredrar termen "fuckboy". Han är en skitstövel som leker med folk för sin egen njutning. Men han är också galet snygg på ett sätt som gör mig knäsvag, och det är vad jag hatar mest med honom. Nej, det jag hatar mest är att jag inte kommer undan honom även om jag försöker, för han är en del av mitt liv som ingen får veta.
*Bästa placering: #2 i tonårsromaner*
Slutförd 2017-01-29