The troublemakers

Inledning
D/N´s perspektiv

Redan innan jag går in på våran trädgård så hör jag en massa skrik och arga röster inne från huset. Jag småspringer fram till huset och öppnar ytterdörren med ett ryck. När jag kommer in i hallen ser jag mamma och pappa stå och skrika på varandra några meter ifrån mig. Jag smäller igen dörren och kastar av mig skorna. Fort skyndar jag mig upp på mitt rum och smäller igen den dörren också. Jag slänger mig på sängen och tårarna bara sprutar. Fan vad jag hatar det här.

*Någon timme senare*

"D/N kan du komma ner, vi måste prata."
Jag sätter mig i soffan och ser att både mamma och pappa har gråtit. Nu kommer det.
"Vi ska skiljas" säger pappa och kollar ner i golvet.

*Några dagar senare*
Redan igår efter skolan sa jag hejdå till alla mina kompisar som jag har här. Jag har bott här i Malmö i hela mitt liv och nu är jag tvungen att lämna allt och alla bakom mig bara för att mamma och pappa inte kunde hålla sams. Så om bara några minuter så kommer jag sitta i en bil påväg upp till Stockholm tillsammans med pappa. Jag ska precis sätta mig i bilen när jag ser Benjamin, min allra bästa vän komma gåendes. Jag springer in i hans öppna armar och känner hur tårarna börjar rinna. Han drar ifrån kramen men håller ett stadigt grepp om mina axlar och jag kan se att han försöker le. Men tyvärr lyckas han inget vidare. Han säger med gråten i halsen "Du, vi kommer alltid att vara bästa vänner och vi måste lova varandra att hålla kontakten" "Jag lovar" säger jag och försöker le. Pappa ropar på mig och säger att vi måste åka. Jag kastar mig in i hans armar och kramar honom sjukt länge. Vi släpper taget och säger hejdå och sen småspringer jag tillbaka till bilen.