Livet känns inte på topp. Rent ut sagt, meningslöst. Helst skulle jag vilja lägga mig på golvet med tårarna i ögonen och inte bry mig om allt och alla längre. Fast det kan jag inte. Jag kan inte svika de. Besvikelsen dödar och det vet jag själv. Men ändå sitter jag här på samma jävla gata. Djävulens gata.
1 part