Det fanns inga svarta rosor

Här ligger jag nu. Det verkar vara akuten jag hamnat på. Jag ser inte så långt bakom min svullna kind. Människor kommer och går. Somliga har vita dräkter på sig, och några pratar med mig. Jag kan inte svara särskilt bra. Tungan har blivit så tjock.
Det bästa här är att det inte finns några svarta rosor. Och att mobilen måste vara avstängd från internet. Jag skriver på den så gott det går. Ingen säger något om översvämningen, men vattnet från Roxen kan knappast komma hit. Sjukhuset ligger på en kulle.