Fuckboy vs. Whatever
  • Reads 5,150
  • Votes 101
  • Parts 15
  • Reads 5,150
  • Votes 101
  • Parts 15
Ongoing, First published Oct 11, 2017
"Jag är inte kär i honom, men samtidigt så skrämmer han mig... Han är som ett omöjligt mattetal att lösa"

Melanie går i ettan på gymnasiet och har precis flyttat från Göteborg till en ny stad där hon lärt känna Alesso "Alex". När hon en dag följer med Alesso på en fest träffar hon den mystiske killen Wilhelm. Som väcker alla kroppsdelar i henne. Folk talar om för henne att vara försiktig, han är fuckboy! Men Mell kan inte släppa den här killen. 

Fuckboy vs. whatever har aldrig scener med vuxna i då jag vill att fökuset ska var på tonåringarna, men främst Wilhelm och Melanie. Dessutom är varje avsnitt mycket korta och man hinner läsa ett eller två på en rast om man vill det.

Läs del ett för att se var Wilhelms och Melanies kärlekshistoria tar vägen.

(Under paus)
All Rights Reserved
Sign up to add Fuckboy vs. Whatever to your library and receive updates
or
#668kärlek
Content Guidelines
You may also like
You may also like
Slide 1 of 10
djävul till plastbror cover
när murarna faller cover
If you only knew... cover
Just a roomate? (Sv) cover
If I only knew... cover
Kär i brorsans bästakompis cover
Jag gjorde ett misstag cover
Bok 1. • Jag lämnar dig aldrig, Lexi cover
Du är min mandy Moore || Ludwig Kronstrand  cover
Kyss mig bara cover

djävul till plastbror

41 parts Complete

Nja, djävul kanske var lite grovt att kalla honom. Han var ju trots allt min plastbror, det var meningen att jag skulle vara vän med honom och han med mig. Dock fanns det ett problem, hans attityd och hans beteende var något som inte gick att ducka för. Vad jag än gjorde så var han där och klankade ner på mig. Vem jag än var vän med så var han där och skrämde iväg personen. Jag hade alltid undrat varför han betedde sig som han gjorde, men grunden till det hela kunde jag aldrig ha anat. "Vad är det med dig? Varför ska du alltid få mig att må dåligt?" viskade jag fram med sprucken röst. Mina tårar rann ner för mina kalla kinder. "Jag har min anledning, men ingen kan få veta. Inte ens du" viskade han som svar. Hans röst var mörk och hans iskalla, blåa ögon var fyllda av tårar.