All Bad

“Du vet, I ain’t all bad?” Sa han och tittade på mig med hans stora, vackra, hasselbruna ögon. Jag blev helt hypnotiserad av hans tindrande ögon som inte lämnat mitt minne sedan första gången jag såg de. Jag kände hur fjärilarna i magen började virvla runt och tittade ner för att dölja mina röda kinder. “Hur ska jag vara så säker på det?” Jag tvingade fram orden ur min mun och bet mig försiktigt i läppen. Jag ville inte att han skulle förstå hur mycket han faktiskt påverkade mig. Hans blick mötte min en än gång och hans leende visade sig lite försiktigt, och även hans små smilgropar. Om det var någonting som fick mina knän att vackla var det hans ögon och hans gnistrande leende. “Du får helt enkelt lita på mig.” “Eller så bevisar du det för mig?” Hans varma leende smittades och jag kände hur mina mungipor höjdes. Han tog ett steg närmare och strök försiktigt bort en hårslinga från mitt ansikte med hans tattuerade hand. Hans beröring sände behagliga rysningar längst med hela min ryggrad. Han tittade ner på våra skor och nickade sedan försiktigt med ett leende. Vad har jag gett mig in på?