Malakas ang appeal sa akin ng isang lalaki na tipong sisiga siga.. Ung parang maton sa kanto.. Nag-aaral pero madalas tambay sa kanto .Bulakbol sometimes.. Madalas mapatrouble.. Nde kagwapuhan pero..sweet at malambing... At higit sa lahat kaya ka nya ipagtanggol kahit kanino.. Walang kinakatakutan.. Siguro kasi i have no father figure at all.. Wala rn ako kahit kapatid na lalaki... Maaga kasi sya nawala.. Pero nde naman aq bitter don... Un nga lng... I sometimes get emo when it's usapang father... Pero nde nyo mahahalata.. I always smile outside and in front of others... But when I happen to be alone.. Or while I listen to my favorite songs... Tears come out... That's my outlet.. Or I sometimes blog.. It can help guys.. Anyway..let's get back to the story..