Minns du campinglägren som man brukade åka till på sommaren när man var mindre och när föräldrarna var bortresta. Och minns du det otäcka skräckhistorierna alla barn berättade för varandra runt lägerelden. Kanske minns du till och med när du kommit hem och skulle gå och lägga dig, men inte kunde somna för att skräckhistorierna hemsökte dig, du kanske inte vågade titta under sängen eller inne i garderoben för att du var säker på att det skulle gömma sig ett monster eller kanske en varulv där inne. Dessvärre minns du förmodligen också när dina föräldrar kom in och svor på att det inte existerar några monster, att det bara är skrönor, myter och fantasi. När du fortsatte att tjata på att det verkligen fanns monster och att du faktiskt sett ett monster smyga sig fram under din säng ringer de en psykolog. Och till slut börjar du tro på dina föräldrar, du förtränger dina minnen tills de till slut bleknar. Du växer upp och blir för gammal för att åka på läger och skräckhistorierna blir blott ett gammalt och barnslit minne.
Men det finns de som aldrig gav upp, som fortsatte tro och som rymde från sjukhuset när dina föräldrar trott att du blivit alldeles vansinnig. De som börjar studera monstermytologi, och inser att de som säger att monster inte existerar och de som forskar och menar att det finns en naturlig förklaring till allt ljuger. Det finns inte svar på allt, i alla fall inte naturliga. Bara hemska och helt onaturliga förklaringar, som ingen förutom de som sett det med egna ögon tror på det.
Jag är en av de, jag är en av de som tror och mitt namn är Blade, jag är en monster jägare.