Hur?

Jag vet inte vem eller vad jag är längre. Allt jag vet är att jag heter Isabella McCall, men de flesta kallar mig Bella eller Isa. Jag är 15 år, min storebror är 17 och heter Scott. Vi bor med mamma i Beacon Hills sen pappa lämnade oss för många år sedan. Mina bästa vänner heter Rebecka Stilinski och kallas Becka och så min andra bästis Ina Whittemore. Jag trodde att jag hade ett normalt liv men nu vet jag att jag hade fel. Jag lever varken ett normalt liv eller bor i en normal stad. Mycket har ändrats det senaste året och det har förändrat hela mitt liv. Jag är dock glad över att jag slipper gå igenom det här ensam och har både min bror och mina vänner. Speciellt Lucas, Lucas Lahey. Vi har känt varandra genom nästan hela livet och har alltid funnits där för varandra som vänner men jag vet inte om vi är något mer. Allt jag är helt säker på är att allt har förändrats. ||Jag har valt att gå igenom hela min bok: Är jag ett monster? och gjort ändringar i kapitlen så typ hela storyn är annorlunda. Så jag skulle rekommendera att man läser om den om man har läst den innan detta inlägg. Det är såklart upp till en själv om man vill men jag skulle iallafall rekommendera att man gör det så man får bättre förståelse. //Bella💗||

Brinn och låt ingen veta. Låt ingen veta de fel jag gjort. Låt alla synder och dåliga gärningar brinna upp tillsammans med Henne. Och om någon skulle veta, låt det gå med henne ner i graven.

När tre studenter blir vänner ser dom varandra som vanliga personer, tills dom får reda på varandras hemligheter. Dom skapar en hemlig grupp och hittar ett övergivet hus i skogen. Men sen kommer kaoset till dom. Emilia, Octavia och Lois får reda på varandras hemligheter och när folket får reda på detta händer det hemska.

Ur boken: "Det var väl det här du ville Natalia?" Ekar en röst i mitt huvud. Jag gråter också nu. "Det var väl så här du ville ha det?!" Jag skakar. Andas häftigt. "Du ville detta och nu har du gjort det!" "NEEEJ!! Vrålar jag. "Det är ditt fel Natalia! Bara ditt! Kan du leva med det?!" 14 åriga Natalia är ett rävblod. Hennes föräldrar vet inget. I skolan tycker alla att hon är konstig, och kallar henne freak. Tills Malte kommer. Malte verkar förstå Natalia väldigt bra. Kanske för bra.. Natalia inser att Malte döljer något...

Två vampyrsyskon, förgiftade av fullmånen kämpar för kärleken. Kommer de dö? Det vet de inte, men de kommer att kämpa mot ondskan tills deras sista tår..

Rädsla är inte något Michaela är van vid. Vad händer när hon får träffa Liam och märker att alla monster är mänskliga? Michaela ska börja sin första dag som senior i high school, där hon möter Liam. Liam är inte frisk har problem som verkar vara omöjliga art lösa. Michaela försöker att gör allt för att få honom till att må bättre, men räcker det som hjälp?

Tänk dig om en dag när du vaknade, så hade allt förändrat? Tänk om en dag, när allt försvann så försvann också människorna du älskade? Detta är verklighet för Lis och alla andra överlevande. En dag kom ett virus, och det spred sig som ett gift igenom världen. Viruset förändrar dig på insidan. Det får dig att vilja döda människorna i din omgivning. Det får dig att bli en zombie. Men det finns även människor som kämpar varje dag för att överleva. En av dom människorna är Lis. Hon har svårt med att lita på folk. Men en dag hör Lis om ett botemedel i huvudstaden. Lis får många nya vänner genom resan till vad som kanske kan rädda jorden. Men vad händer om botemedlet bara är ett rykte? --- Start: Typ... 17:de maj, 2015 Slut: Pausad Bästa placering: #1 i Övernaturligt *Den här boken är pausad*

När Milly Erikson, med sina vänner, en dag gick till skolan så såg de att ingen var där, men det är inte allt de ser. De ser klasskamraten, Chris Andersson, liggande på marken. När det försöker att hjälpa Chris, så känner Milly att någon stirrar på dem. Nu är det upp till Milly och hennes vänner för att få redan på vad som hände med Chris, och vem det var som var där på den olyckliga skoldagen.

Lampan bländade mig. Jag kunde inte se ansiktet på mannen framför mig men jag skulle kunna svära på att han log. - Vad flinar du åt?! Han satte sig ner på en stol fortfarande dold av kontrasten och skuggan lampan riktad mot mig bildade. - Dig. Och din låtsade aggression, för att dölja dina sanna känslor. - Jag är inte rädd för dig! - Nej. Men hur söt du än är när du är arg, så kan du inte dölja din nyfikenhet, tjurunge... Jag stirrade hatiskt på honom innan jag vände bort blicken och muttrade. - Dra åt helvete... Han skrockade och reste sig. - Så så, raring. Du vill inte hamna på fel sida, tro mig. * Jag heter Jannelle Goldblaw. 16 år och en outcast mer eller mindre tills den hittills mest förundrande dan i mitt liv. Dagen som förändrade livet i skolan. Jag vaknade upp en dag och kollade mig i spegeln. Mitt hår var glansigt, min kropp var formad och mina ögon lyste. Jag var förändrad. När jag gick till skolan vändes alla blickar mot mig. Och dagen efter vaknade jag inte upp i min egna säng...